Fotbollen verkar ha tappat all sans och balans. När det börjar handla om miljoner i veckan för att spela fotboll i Manchester City och på andra ställen förstår man att allt håller på att gå över styr.

Marcus Birro bloggar känslofyllt men träffsäkert (som vanligt) om detta. Läs honom!

Vi andra skakar (också) uppgivet på våra huvuden.

Det är kanske en av många förklaringar till att småkronorna som nyss skördade framgångar i junior-VM blev så uppskattade och hyllade. Ännu inte helt uppslukade av en sjuk penningcirkus. Man anar fortfarande den rena glädjen till idrotten och leken.

Samma känsla fick jag en morgon denna vecka när jag såg en skridskoåkare på Stora Torgets lilla isbana i Borås före kl 08.00 Snabba skär, flyhänta dragningar med pucken. Spontanidrott utövad av en (förmodligen) duktig hockeyspelare. Inte träning, bara spelglädje. Alldeles ensam.