Ser vi början till slutet nu? Idag, väldigt försenad, lämnades examinationuppgiften in via epost. Vårterminen var alltså ovanligt lång detta år. Ett stort tack för det!

Det kan ha varit den sista uppgiften på kursen, om allt går bra. Låt oss hoppas det. Studiekamraterna fixade detta redan i juni och juli.

Själv har jag haft ångestklump i halsen hela sommaren inför detta. Det har helt enkelt inte funnits varken tid eller kraft att knyta ihop säcken. Så det fick bli en halvdag ledigt från jobbet. En sista kraftansträngning. Koncentrationen på topp.

Alla de obligatorsika inlämningsuppgifterna är avklarade och godkända. Återstår att vänta på resultatet av denna sista prövning.

Om allt går vägen väntar en befrielsens after-work med en av studiekamraterna. Vi måste markera att vi klarade detta. 

Inte ett ord om OS (ännu, bara musiken är kommenterad). Undret i Parken däremot. Första hemmavinsten för IFK Norrköping. Bamberg och Amuneke hjältar. Parkens vita hjältar!

Bäva måtte Allsvenskan. Nu vänder det!

Måste säga att det är väl ett av de coolaste namn man kan ha som fotbollsklubb att heta S:t Patrick`s Atlethics och representera Irland? Alltså, vi snackar nationens skyddshelgon som man firar grundligt på S:t Patricks Day.

Det är alltså Elfsborgs motståndare i kvalet till UEFA-cupen vi talar om. Match i morgon på Borås Arena.

Det är ju lika häftigt som om vi hade ett lag som heter S:t Göran´s!

Smaka på det!

Tomas Arvidssons bok var det ja. Min fördelsedagspresent. Jag har med stor behållning läst den. Upplägget sönderfaller i tre delar. Först och främst (och överlägset bäst) är Arvidsson egna betraktelser från hjärtat. Klockrena, finstämda stycken. En ren njutning att läsa. Därefter de delar som handlar om "vännen poeten". Jag förstår upplägget, har inget direkt att invända men; dessa avsnitt känns väl tillrättalagda. Dramaturgiskt väldigt välfunna. Men på det stora hela har jag inga större problem med de passagerna, trots randanmärkingarna.  Det tredje upplägget är faktaspäckade avsnitt med statistik och annat från BRIS, Rädda barnen, forskningsresultat och statliga institutioners rekommendationer. Absolut inget att synpunkter i sak men de hade lika väl kunnat redigerats som "faktarutor". Jag tycker att dessa avsnitt tynger den i övrigt lättsamma framställningen och gör att den bitvis känns lite som ett försök att vara akademisk, alla fakta skall redovisas med källhänvisningar. Jätteviktigt och ofta kanske rent av nödvändigt, ja men samtidigt också bitvis tråkigt och onödigt tyngande.

Är defintivt en bok att rekommendera, diskutera och låna ut. Inte omöjligt att jag kommer att återvända om något år till den för att stämma av mina egna erfarenheter. Jag är rätt säker på att Arvidsson tankar kommer att kännas lika välfunna då som de känns nu.

Har fått ett odla-själv-kit. Ett bonsaiträd. Fin blå rektangulär kruka (kan det heta kruka om den inte är rund?). En påse med jord. Liten fröpåse. Instruktion på franska och holländska (prisad vare Google - translate).

10 st frön att peta ner i jorden. Viktigt att den hålls "humide". "Germinationen" (eller kiemtijd) tar 4 till 10 veckor. Och sedan; "rör inte skotten i ett år" eller "låta små plantor första året ensam".

Jaha, så långt är jag med trots översättningstjänstens småroliga krumbukter. Men där tog den medskickade instruktionen slut.

Hur man får den japanska cypressen (om man lyckas få något av de tio fröna att gro) att bli ett litet träd, som väl det riktigt svåra, lämnas man ensam att lösa. Inget om hur man beskär, inget om hur lång tid det kan ta. Jag är medveten om att det förmodligen är svårt, tar lång tid och att man nog får läsa sig till en hel del. Men en enda liten fingervisning på vägen hade känts bättre än att den medskickade instruktionen slutade så abrupt.

Det rikliga regnandet hade skapat ett vattensjukt landskap i anslutning till sommarstugan. Förde snabbt tankarna till träsk eller sumpmark. Efter några vändor med bilen leddes tankarna snabbt in också på Novemberkåsan. Något måste göras!

Några små hederliga gamla diken grävdes i regnet. Vattnet började transporteras bort. En idé föddes. För att inte få desssa problem igen vid nästa skyfall borde vi antingen gräva ut och anlägga en damm eller bygga en permanent kanal - en minilevada. Just nu lutar jag åt en levada.

Stenar i botten, bred så att en piasavakvast på längden kan sopa undan sådant som hindrar vattnet. Med tiden komplettera och bygga ut med stenar på kanten för stilla kvällspromenader. Pojkar har ju alltid älskat att bygga vattenkanaler. Nu kan drömmen bli verklighet?

Nu börjar OS. Svenska OS-låten på plats. Får se om den sätter sig i det svenska folkdjupet.

Jag hör den för första gången när jag skriver detta. Känns lite klen faktiskt. Trodde att den skulle vara ännu tyngre.

Det lustiga med musik är ju att den kan växa. I takt med svenska framgångar kanske? Då kan den förknippas med något fantastiskt. Får vi se Sanna Kallur springa ärevarv till tonerna av Poodles kanske man får attackera en växande klump i halsen?

Är mer än amatör på området blommor. Köper och vattnar. Blir glad när det blir fint. Kan dock inte driva det till att bli något mer. Orkar inte ända fram till böcker och kurser.

Är iallafall lite stolt över det första försöket med Afrikas blå lilja (Agapanthus). Sett det i vilt tillstånd både på Maderira och på Azorerna.

Köpte både den blå och en vit variant. Båda sorterna har blommat fint. Utmaningen blir nu att försöka hålla liv i dem tills nästa år.

Eftersom det är det första året har vi bara en blomstängel per planta. Kan bli fler säger de som vet och kan.