Ibland används förskönande omskrivningar när man skall beskriva och förklara hur saker hänger ihop. Med tiden har också ett klarspråk etablerats, främst bland makthavare. I en artikel om social dumping (rika kommuner förflyttar människor som man inte vill ha i sin kommun) säger ett kommunalråd i Nacka att man inte skall dalta med människor, som en kommentar. Det får väl ändå sägas vara ett tydligt exempel på klarspråk. Inte ens ett försök att via omskrivningar, nyord eller hittepådefinitioner försöka mildra det som man gör och har gjort. Gränsen är passerad och vi säger vad vi gör, utan att skämmas. Punkt. Förmodligen är en av många förklaringar att kommunalrådet inte har något att förlora på hur han nu uttrycker sig. Vokabulären är förmodligen sedan länge väl etablerad, både hos honom, hans partikollegor och hans väljare i Nacka kommun.
(Jag behöver nog inte tillägga att det är invandrade medmänniskor som förflyttas. Tidningen Dagens Nyheters undersökning visar att två av tre tillfrågade kommuner regelbundet utsätts för social dumping. Svarsprocent: 60, av landets 290 kommuner.).

Sammanfattningsvis är den mest uppenbara effekten av arbetslinjen fattigdom och ekonomisk otrygghet för de mest sårbara grupperna i samhället. Det mest förkastliga i dagens samhälle är att inte arbeta, och om man inte arbetar måste man disciplineras med låga bidrag. Påminner det inte om ”läran om fattigdomens nytta”?

Martin Nordin, docent i national­ekonomi vid Lunds universitet

(Politiken grundades på övertygelsen om att nationens väg till välstånd byggde på fattiga arbetares uppoffringar. Arthur Young, en brittisk författare och ekonomisk tänkare, skrev 1771: ”Alla utom en idiot vet att de lägre klasserna måste hållas fattiga, annars kommer de aldrig att vara flitiga.”
Utgångspunkten var merkantilismens uppfattning att höga löner driver arbetarna till lättja, dryckenskap och andra utsvävningar. Denna politik har också beskrivits som ”läran om fattig­domens nytta”.)

https://etidning.dn.se/shared/article/regeringens-bidragstak-gor-inte-de-fattiga-mer-flitiga/PqhqPnz9

Advokatsamfundet har en diciplinnämnd. Det är den bärande delen i det självsaneringssystem som gäller för denna del av rättssysemet. Denna nämnd har under 2022 behandlat 622 ärenden som anmälts dit. Av dem ledde 80 fall till en erinran, 32 advokater fick varningar, 11 fick varning med straffavgift och fyra advokater uteslöts. Dessa siffror har inte imponerat på åklagare och journalister som ansett att nämnden är senfärdig, tandlös och inte ta problemen på allvar. Så nu planerar samfundet för en tillsynsenhet för att skärpa sitt förebyggande arbete.
Av tradition har just denna yrkesgrupp haft både både hög svansföring och hållits högt i det allmänna medvetandet. Det förstnämnda har kanske delvis kunnat accepteras då yrkesgruppet åtnjutit det höga förtroendet historiskt. Nu krackelerar den bilden. Frågan är om en självsanerande tillsynsenhet är tillräckligt för att bringa reda? Att delar av rättssystemet redan är så ansatt sänder inga bra signaler. Rättsystemet är en kedja som måste kuna stå pall. Inga svaga länkar kan accepteras, för då är vi riktigt illa ute!

”Skolan är segregerad. Bostadsområdena är segregerade, så även förenings­verksamheterna. Vi är ekonomiskt segregerade, kulturellt segregerade och i princip även religiöst och etniskt segregerade. Ökad integration och inkludering leder till minskad segrega­tion vilket är brottsförebyggande.
Det är heller inte brottsförebyggande att ytterligare stigmatisera människor som redan lever i änden av segrega­tionen med lägst livsvillkor. Det kan noteras i bland annat förd retorik och lagförslag. Tvärtom så ökar det risken för kriminalitet.”

Nadim Ghazale, tjänstgörande polis 2006-2024, föreläsare och skribent

https://etidning.dn.se/shared/article/begreppen-forvrangs-nar-kriminalitet-kommer-pa-tal/9Y5WgMOz

Såg uppgifterna om den rapportering kring det kvinnliga språkröret, som startade precis innan nomineringsarbetet gällande det nya manliga språkröret närmade sig slutfasen. Antagligen är man konspiratorisk lagd om man gissar på ett sammanträffande? För inte kan det väl vara möjligt, inom politiken av alla områden; detta renhåriga och justa verksamhetsområde, att någon låter en s.k nyhet explodera i media i ett lämpligt läge? Om en partikollega med lite avvikande åsikter i förhållande till sig själv? För att säkra sin egen karriär?

- 75 procent av den svenska järnvägsanläggningen är över hundra år gammal (Jon Sundh, avdelningschef järnvägssystem inom Trafikverkets område underhåll.)

”Från början av januari 2025 stryps järnvägstrafiken på Västra stambanan när utslitna så kallade kontaktledningar och stolpar som förser loken med elektricitet måste bytas ut. Stolparna är över 90 år gamla och beräknad livslängd på en kontaktledningsanläggning är 40?50 år, Trafikverket kallar den för ”uttjänad”.” (DN 2023-10-24).

Sträckan Göteborg-Borås och kanske vidare mot Stockholm med lite högre fart än den hundraåriga järnvägen idag tilåter har diskuterats, planerats fram och tillbaka, skjutits på framtiden, stoppats och i dag återstartats som planeringsobjekt för Trafikverket igen.

Ingen skall anklaga ansvariga politiker med kommunikationer som ansvarsområde för att hasta in i framtiden med svensk tågtrafik.
Finns nog (andra) museijärnvägar som är mer pietetsfullt vårdade?

Den frågan, som är långt ifrån något retoriskt konstruktion, ställer Alex Schulman i dagens DN. Utgångspunkten för krönikan är de lagändringar, faktiska och föreslagna, som vi står inför.
Är det möjligt att ha någon referenspunkt i tillvaron? Så man vet när eventuella röda linjer (populärt bildspråk) passeras. Jag vill ju gärna tro det, trots att det kan verka som den tanken tillhör ett annat sekel. För att vi är på väg mot (eller har redan passerat) någonting som borde förskräcka oss alla, men uppenbarligen inte gör det.
Gissningsvis beror det på att flertalet nog tänker att den uppenbara repressivitet som nu packas upp och presenteras i en accelererande takt har sin målgrupp, och jag är inte med i den. Därför går den beska medicinen att svälja. Vi- och domtanken skänker en viss tröst. Jag är lite frestad att även använda kissa i byxan metaforen; först varm och gott men sedan!
Om jag får spekulera vidare tror jag inte att något av de s.k verktygen i lådan kommer att avskaffas, oavsett hur framgångsrika de kommer att vara. Vi kommer att få fortsatt betrakata dem som konstanta realiteter. Tillgänglig, utan skyddsnät, för alla tänkbara styrelseskick och maktkonstelationer som framtiden bär i sitt sköte. Jag är rädd för att vi har öppnat Pandoras ask.

Vi ser det nu nästan dagligen och vi har sett det sedan en lång tid tillbaka. Det läggs vad som kan uppfattas som extrema förslag från politiskt håll som inte har någon annan avsikt, i det korta perspektivet, än att bana väg för förslag som för några år sedan ansågs ligga utanför det acceptabla. Så förflyttas vår uppfattning om vad som känns som normalt och positionerat någorlunda i mitten. Och i någon mening kan det ju vara sant, eftersom mitten under tiden har förskjutits, som ett resultat av just denna process. Den blir självuppfyllande i någon mening.
Den uppenbara invändningen är att det är verkligheten som först ändrar sig, och att förslagen kommer som en reaktion på denna förändring. Så har det alltid fungerat. Det nya är, som sagt, att nu möts först en förändring med ett extremt förslag, som inte har någon annan avsikt än att kratta i manégen för en tidigare presenterad politisk tanke, och som nu i skenet av ännu mer extrema tankegångar kan tas emot av den breda allmänheten som både välgrundat och väl avvägt.