Får bli en gissning, för jag kan ju inte veta. Vet inte heller om det finns forskning mer än att vi nog vet på vilken sida av den traditionella vänster-högerskalan de flesta befinner sig. Kanske också en överrepresentation av det manliga könet?
Därutöver killgissar jag att man känner sig så hotad av att behöva ge upp mycket av det man sett som sitt naturliga habitage, om klimatförändringarna skulle vara livsstilsrelaterat. Sådant som kryper under skinnet på riktigt, om man tvingas inse att det krävs ett långtgående förändringar av den egna livsstilen. Och med saker som betyder mycket för min självbild. Saker som man trott på och slagits för. Makt, status och pengar, kort sagt.
Rädsla kan driva människor till det mesta. Strutsbeteendet, som detta i grunden är, är ett belagt stressbeteende. Känner man sig dessutom skyldig och dömd av andra är nog nekande en reflex vi sett förut. Ifrågasättande och utkrävande av ytterligare bevis och fakta är andra uttryck för förnekelsen.
Men obegripligt i mina ögon. Tänker på liknelsen jag hört en gång. Om bilen som kör mot stupet. Två som sliter i ratten för att få sin vilja igenom beträffande vägval. En kort stund har en av dem ett övertag för att i nästa stund glida över till den andres favör. Men bilen fortsätter hela tiden med riktning mot stupet. Och hastigheten bara ökar…

Rapporterna om värmerekord som slås strömmar in och södra Europa plågas, förutom av den höga temperaturen och de dödsfall dom den medför, även av omfattande skogsbränder. På Twitter, och därmed kanske också i det verkliga livet som en följd, försöker klimatförnekarnas företrädare i riksdagen och annorstädes vinkla bort diskussionen från detta obehagliga, genom klassiska avledningsmanövrar. Att det som de påstår är så dumt så klockorna stannar, generar dem inte.
Tyvärr lyckas de delvis och får till en sorts diskussion om färgen på väderkartorna. Ja, så illa är det! Historiens dom över detta apspel hoppas jag jag blir oförsonligt hård och att de som försökte leda bort uppmärksamheten från det allvarliga som håller på att inträffa, spikas fast (hårt och för evig) vid historiens skampålar.