I Spanien blir det gratis att åka tåg i fyra månader från och med september. Politiskt beslut. Man säger sig vilja underlätta för vanliga människor. Tyskland har sin omskrivna 9 euro-biljett i sommar. Läser i min lokaltidning om Västtrafiks dyra biljettpriser, vissa biljetter har stigit i pris med 70% de senaste elva åren. Mer än bensinpriset. En av de ansvariga politikerna trasslar in sig i varför det blivit så dyrt och att det kommer att fortsätta på samma sätt. Ser ut på samma sätt i resten av landet.
Skillnaden i angreppsätt blir tydlig. Antingen har man förfoganderätt och kan koppla samman politisk vilja direkt till genomförande eller också inte. Vad vi ser i Sverige är hur politiken överlämnat sina möjligheter att styra samhället i den riktning man önskar och i stället prioriterat att mata marknadens aktörer med skattemedel. Skapat ett antal lager mellan beslutsnivån och genomförandet. Kallas lite olika saker som upphandling, konkurrens, resultatenheter, beställare-utförare och gud vet vad. Allt under valfrihetsflaggan. Bekvämt att inte behöva kopplas samman med det direkta utförandet.
”Om jag hade kunnat hade jag gärna sänkt priset” som den ansvariga politikern sa i lokaltidningen. Kan det bli tydligare än så? Och det indikerar ett allvarligt demokratiproblem. För om politiken på område efter område valt samma upplägg (vilket det gjort och alltjämt fortsatt gör), vad händer då med vår uppfattning om folkstyre och demokrati?