Så var det avklarat för 26:e gången. Missen i fjol, på grund av ryggskadan, svider fortfarande. Det hade kunnat vara 27 gånger på raken.......

Med tanke på den korta tid och den minst sagt klena statusen vid träningsstarten vid jul får man vara nöjd. Enligt icke bekräftade uppgifter blev sluttiden 2.01.29 Är väldigt nöjd och tacksam att jag kan springa igen.

34 000 som springer är en kraftfull manifestation för löpningen. Många vittnar om folkfesten och det är bara att som vanligt ställa in sig i ledet av glada deltagare.

Trots fler deltagare än någonsin upplevde jag att det var större möjligheter än på många år att "göra sitt eget lopp". Inte alls lika trångt kring fötterna som tidigare år.

När blodblåsan på vänster "pektå" har lagt sig lite inleds uppladdningen för 2009. Det talas om att man måste vara ute i god tid med sin anmälan för att ens komma med. Får väl börja med det. Tänker inte missa ett lopp till, i vart fall inte på grund av någon administrativ miss från min egen sida.

Förutom den egna trippentill fots blev varvet som vanligt en musikalisk resa, från Proud Mary vid Mariaplan via ukeleleplink på Hisingen till Rytmen av en regnig natt på Avenyn. Inte heller att förglömma den olympiska hymnen (tror jag) vid Storan. Allt lika uppskattat.

Klart man måste bevista en historisk händelse. Invigning av en omdiskuterad staty. En världsberömd popkonstnär på plats. Ridande poliser, landshövding, pressuppbåd, strålande sol och många åskådare gav en värdig inramning.

Många har tyckt och haft åsikter. Den mest tänkvärda tycker jag den forskare stod för som funderade kring varför väl så stora inslag i "det offentliga rummet" aldrig diskuteras. Hon tänkte på reklamskyltar och annat som inte med den bästa vilja i världen kan kallas "konst". Men som verkligen kan dominera intrycken ändå.

Kan det vara så att så fort "skattepengar" är inblandade kan alla ha en åsikt. Att det är lika berättigat att ha en synpunkt på andra "installationers" vara eller inte vara verkar inte ligga nära tillhands. Varför kan man undra? För ingen kan väl tycka att hambugerskyltar, Ica-fackverksmaster (för att ta ett närliggande exempel) och lysande bensinbolagsloggor är vackra? Gemensamt för både Pinocchio och dessa skapelser är att de kräver bygglov beviljade av folkvalda företrädare vars värv utvärderas vart fjärde år.

Var på livspremiär i tisdags. Speedway. Det närmaste jag varit speedway förut är en felåkning i ungdomen (skulle täva i friidrott och åkte till Gubbängens IP bara för att upptäcka att den förvandlats till en speedwaybana) och att ha befunnit mig utanför Ullevi under en VM-tävling och hört motordånet.

Nu var det en annan elitserie än ishockeyns. Gislaved var orten och Dackarna var Lejonens motståndare. Lär ha varit en mycket bra eliseriematch påstod mina kunniga ledsagare (stort tack för alla tålmodiga förklaringar).

Jag hade för min egen del fullt upp med det fysiska. Det är ingen lek att se på speedway. Vi stod vid utgången av första kurvan. Där får man "känna på" sporten. Programbladet, med helt nödvändig information för att kunna följa med över huvudtaget, blev plötsligt en nödvändig sköld mot sprutet. När man trodde att faran var över och vågade kika fram bakom skyddet, kom ett dammoln från ovan, åkarna var tillbaka på startrakan och det hela började om igen. 16 heat gånger fyra varv på två timmar.

Nicki Pedersen hos hemmaklubben plockade mest poäng och nykomlingarna besegrade fjolårsmästarna välförtjänt.

Är väl tveksamt om jag av egen kraft kommer att söka upp speedway live igen. Men kanske på TV. Jag har ju fått förmånen att se en hel del av världseliten och borde kunna imponera på min omgivning med mina nyvunna kunskaper. Men kommer jag att sakna dammolnet och den vinande kolstybben - knappast!