Då stog Leeds på toppen. Många unga talanger i laget. Manchester United på besök. Söndagen den 20 februari 2000. Elland Road. Min första Priemiershipmatch. Jag hade sett två matcher i England förut men då handlar det om 70-talet. Har sett Chelsea hemma mot Man U och också varit i norra London, följt Tottenhan Court Road från Seven Sisters till White Hart Lane och sett Tottenham i en match mot Aston Villa.

Kompisen hade tagit oss, mig och sönerna, på en odyseéliknande bilresa genom Europa (Göteborg, Hamburg, Felixstowe och till slut hotellet i Harrowgate). Målet var matchen Leeds-Manchester United. David Beckham hade bråkat med Sir Alex om sin rätt att besöka sin sjuke son dagen innan matchen, så honom missade vi. Han satt och tjurade i stickad mössa på läktaren, petad.

Före matchen handlade vi i supportershopen. Muggen kändes som given. Den har hängt med sedan dess. Någon månad om året träder den i tjänst. Oftas under "Tipsextrasäsongen".

Nu sladdar ju Leeds i andradivisionen till och med. Men som mina favoritlag med vita tröjor (Tottenham, Leksand, Norrköping) kommer de nog tillbaka får vi hoppas. Muggen gör det iallafall liksom minnena från den lyckade fotbollsresan.

Min första fotbollströja var det väl kanske inte. Som liten, 5-6 år minns jag att jag hade IFK Norrköpings matchställ, såklart. I bomull med en blå stjärna på bröstet. Men som vuxen. Lite suspekt tyckte hustrun och kanske också barnen det var när farsan började snegla på fotbollströjor. Som små hade barnen fått var sin Milan-tröja med Van Baasten och Gullit på ryggen. Inköpt på Lanzarote. Nu stod jag där i en utpräglad lågprisaffär och snurrade på en lila Real Madrid-tröja som det stod 19 Anelka på. I min värld spelar Real med vita tröjor. Har sett dem spela i svart bortaställ. Kan ha handlat om det årets tredjeställ. Min yngste fick upplysa mig om vem Anelka var. Supertalangen från Frankrike som slagit igenom och redan spelat färdigt i Arsenal. Det var nog mer mitt eget lyckonummer (och födelsedagsnummer) som lockade då (jag har tack vare tröjan följt Anelkas färd genom fotbollseuropa och lärt mig tycka mycket om honom som fotbollsspelare). Real har aldrig varit något favoritlag direkt. Men jag slog till, 140 kr fattigare men en fejkad variant av en replika-tröja hade jag.

Har använd den och senare inköp som hemmatröjor mest. Något som jag efter dagens slit byter om till. För det mesta matchat med ett par innebyxor typ mjukis eller streetshorts. Hustrun brukar sucka åt kreationerna och framför allt åt (färg)kombinationerna. Själv känner jag mig delaktig i den multinationella fotbollsvärlden på ett nytt sätt. Om nu IFK Norrköping kan lyckas i sitt återtåg till de stora arenorna igen, kanske det kan bli aktuellt med en andra vit tröja med blå stjärna på bröstet (det gör lite ont i mig att jag inte längre har den första kvar).

Fick en CD av en av sönerna med Flogging Molly igår. Aldrig hört dem förut."Irländsk musik" sa sonen. "Pubrock och lite punk" sa han också. Det stämmer väldigt bra. Efter ett par lyssningar kan man inte annat än bli glad. Swagger heter skivan. Vackert på det traditionellt irländska viset, intensivt, svängigt, dunkande rytmiskt, ja den har det mesta.

Jag låter CD:n ligga kvar i spelaren. Den kommer att snurra mycket den närmaste tiden.