Ullevi lördag kväll. Känner på mig att det är en ”recensent-spelning”.En hel del lite mer (för mig) okända låtar. Sanslöst bra förstås, alltihop. Vajande händer i luften från första låten. Svettigt både för publiken och för Springsteen, vars skjorta och jeans blir dyblöta vart det lider.

Vi hade biljetter på innerplan. Hamnade relativt långt fram. Bra platser. Ljudet svajar en del i början. Mikrofoner som inte fungerar. Småsaker. Inget kan stoppa Springsteen från att göra en klassiskt Ullevispelning igen. Var här även 2003, första dagen. Då på läktaren, långt bort. Mycket eventpublik med armarna i kors den kvällen där vi satt. Svårt med stämningen då. Nu är det en helt annan resa. Omgiven av mestadels hängiva hardcores eller näst intill.

En koll i tidningarna idag ger kvitto på gissningarna efter konserten. Fem plus och getingar och översvallande omdömen. Dag 2 bättre än dag 1. Jag vet inte egentligen varför det glädjer mig, men så känns det.

Because the night – Promised land – The rising – Badlands är topparna.

Därutöver kan man glädjas över och tillsammans med Bruce, Little Steven och de andra. Vilken spelglädje, kvällen igenom. Det är nästan en religiös stämning som byggs upp. 57.000 kan lämna Ullevi uppfyllda en gemensam upplevelse av att ha varit med om något extraordinärt. Ja, rent spektakulärt. En kollektiv kick av sällan skådat slag. Somnar möjligen med ett fånigt flin på läpparna, och med alla sinnen jublande inombords.