Föll för frestelsen att köpa fullkornschips. Insåg när jag tuggade på de havreliknande oblaterna med sourcream & onion-smak vilken motsägelse det ligger i fenomenet. Chips ÄR onyttiga, feta och förmodligen fulla med transfetter och annat man inte vill veta. Är gott ibland och svårt att sluta äta när man väl börjat. Så är det!

Blir bara dumt att försöka lura sig själv med "whole grain".

Vill man leva nyttigt - avstå från chips. Hur svårt kan det egentligen vara? 

Varje år i maj släpps Lasse Kinch lös  på bästa sändningstid i min TV. Då vet man att det ät hockey-VM igen. Jag vet många som stör sig på honom. Själv vet jag inte riktigt, han hör till på något sätt. Inte så att jag skulle sakna honom, men när han nu finns och man hör på honom, så känns det det "som vanligt" på något sätt. Varken bra eller dåligt. Då vet man också att Håkan Södergren är i antågande. Och förmodligen även Leif Boork.

Jag är dock glad att slippa P-A Gullö. Han är bara "för mycket".

Dessutom kommer man efter 14 dagar att fullkomligt storkna och vara beredd, på stående fot, att lova att aldrigt köpa en burk Norrlands-Falcon. Möjligen en Skoda!

Första barnbarnet på helgdagsvisit och middag, man tackar. Väluppfostrad från första stund. Med sig i bagaget, förutom blöjor och ombyten, hade han och hans följe vin (utmärkt kvalité) och ost.

När man är i hans ålder får vi vara lite överseende med att han ville käka före oss andra. Ett plus däremot att han sedan "satt med" när vi andra åt. Konverserade är väl att ta i, men deltog kanske man skulle kunna få det till. Sedan tog tålamodet slut. Han och farafar drog sig tillbaka och försökte nana lte. Gick väl sådär (farfar fick inte en blund).