Att några överhuvud taget försöker sätta det begreppet på skattefinansierad verksamhet kanske inte är förvånande. Användes och används ju t ex flitigt och framgångsrikt i USA av den f d presidenten som under sin förra kampanj skulle rensa träsket. Att sätta nyordsbegrepp på sådant man inte kan acceptera ser vi ofta. Vi borde nog vara mycket mer vaksamma på den företeelsen.
Första gången jag på riktigt noterade detta var när bekrivningen kom, i efterhand, hur den s k bilden sattes av en påstådd systemkollaps vid flyktingvågen 2015. Påhittat från första början, placerat, ihärdigt upprepat och sedemera troligen accepterat som något som faktiskt skedde. Finns dokumenterade redovisningar i media av hur det gick till. Och det märkligaste av allt; var det någon som själv märkte av vilka system det skulle ha handlat om och såg några konsekvenser? Kollpas betyder ju sammanbrott. Rasade sjukförsäkringssystemet ihop t ex? Socialbidragssystemen i kommunerna? Sjukvården?

Är alltså en synonym till hur skattemedel hanteras? Tydligen, om man bor på Lidingö, är kommunpolitiker, och har synpunkter på hur t ex fritidsverksamheten i andra komuner bedrivs. Hur kan det komma sig? Jo, vi har ett solidariskt skattesystem, än så länge. Inget: Va fan får JAG för pengarna, alltså. Ett skatteutjämningssystem mellan rika och lite mindre rika kommuner ingår i det solidariska (det ordet kommer snart att vara utmöntrat ur det politiska vokabuläret, men jag tillåter mig som icke partist att använda det ett tag till iaf) s k tänket som har gett oss det system vi har. Ett sympatiskt system kan man tycka. Men det kanske inte bara är ordet solidaritet som kommer att lida sotdöden?

Det är en tystnad som är på väg att lägga sig också över den del av världen dit kriget inte har nått. I Portugal fick populist- och ytterhögerpartiet Chega i valet nyligen 18 procent av rösterna, bara 50 år efter den fascistiska diktaturens fall. I Frankrike ligger Marine Le Pens högerextrema parti Nationell samling 13 procent före Macrons i opinionsmätningarna, och i Italien styr postfascisten Giorgia Meloni, företrädare för den rörelse som är skyldig till hundratusentals italienares död. EU-valen i juni kan ge denna högerextrema och nationalistiska koalition förnyad kraft, till och med majoritet i Europas parlament. Det är väl känt att många av dess delegater har en positiv inställning till Putins Ryssland. 

Björn Wiman, DN

https://etidning.dn.se/shared/article/bjorn-wiman-plotsligt-ser-jag-framfor-mig-hur-granater-slar-/hcphUyWl

I en intressant artikel på fredagen avslöjar Financial Times, med hänvisning till flera centralt placerade källor, att Washington uttryckligen uppmanar den ukrainska försvarsmakten att sluta bomba oljeraffinaderier och depåer på rysk mark, vilket man sedan en tid tillbaka gör med hjälp av drönare.
Farhågan är helt enkelt att för stora skador riskerar att hämma den ryska oljeindustrin och därmed driva upp de globala priserna ? annorlunda kan det egentligen inte uttryckas.
Inget har så stort genomslag på inflationen som oljepriserna, de påverkar produktionskostnaderna för i stort sett varenda vara som finns, och inget gör amerikanska väljare på sämre humör än dyrare bensin.
Eller som en tidigare energiråd­givare till Vita huset uttrycker det i Financial Times: ”Få saker skrämmer en sittande president mer än högre priser vid pump under ett valår.”

https://etidning.dn.se/shared/article/ledare-putin-saljer-fortfarande-olja-till-vast-och-ingen-bry/maxH0xxN

Fler kan kan låsas in!

Så kan det låta när man skall presentera ett nytt förslag på EU-nivå, och man har valt ut det mest säljande argumentet för hemmapubliken.

Ska alla intressegrupper få sina löften uppfyllda finns inte utrymme för att sänka klimatutsläppen.

Tomas Ramberg, DN

Det blir ofta alltmer svårt att hänga med i svängarna när ansvariga ministrar skall försöka motivera politiska förslag. Hade inte haft något emot att raka, ärliga och kanske t o m ideoligiska motiv presenteras (fast jag vet; ideologi är inget som tynger medvetandet nämvärt hos några politiker idag). Istället levererar man något annat.
Idag en ansvarig minister som påstår att socionomutbildningen inte rustar studenterna för verkligheten de skall möte. I stället är den för teoretisk. Och så rabblar ministern ett antal samhällsproblem och dess konsekvenser. Kriminalitet förstås, gängdito underförstått. Det mesta som kommer ut från det hållet motiveras nästan uteslutande på det sättet.
Just socionomutbildningen har historiskt innehållit praktik, lustigt nog. Längre tillbaka i tiden upp till två terminer för de studenter som inte hade yrkeslivserfarenhet. Numer 20 veckor s k verksamhetsförlagd utbildning, 30 p. Handledd sådan. Och att kritisera en akademisk utbildning för att dessutom vara för teoretisk?
Hur vet ministern att detta inte är bra då? -Vi får löpande rapporter, är svaret. Det hade ju känts mer underbyggt om SKL t ex som arbetsgivarorganisation eller socionomernas fackliga organisation (er) hade nämts som den direkta orsaken till översynen. Några som är nära branschen, så att säga. Fast någon översyn, förutsättningslös utredning verkar det inte handla om, mer ett politiskt beställningsverk. Och som sagt, gärna det då; men försök inte få det att låta som det finns någon annan väl underbyggd bakgrund.

Riksdagen har skapat en myndighet, ett tvärvetenskapligt expertorgan, för att utvärdera Regeringens politik. Enligt rådets instruktion skall ledamöterna ha hög vetenskaplig kompetens inom områden som är viktiga för samhällets klimatomställning. Rådet är oberoende, alltså inget utredningsorgan, utan skall granska objektivt utifrån sin kompetens.
Idag kom Klimatpolitiska rådets utvärdering. Regeringens klimatpolitik leder till ökade utsläpp och för Sverige in på en ”onödigt riskfylld väg”, konstaterar rådet. Sverige ser inte längre ser ut att nå varken uppsatta klimatmål eller EU-åtaganden till 2030.

Men, ansvarig minister är ”inte orolig”.

En annan minister var orolig. Inte specifikt för miljön och klimatet den gången, utan påstådd terrorverksamhet kopplad till en av FN:s biståndsorganisationer. Det kan ha medfört stora konsekvenser för den drabbade civilbefolkningen.

Det kommer kanske inte att vara lätt att härleda vilka eventuella konsekvenser en icke orolig minsters inställning kan få. Nu har vi ju inte ministerstyre, utan Regeringen fattar beslut kollektivt. Men kanske hade det åtminstonde varit klädsamt med lite ödmjukhet inför det som rådet konstaterar och föreslår? Om inte är ju risken stor att många med mig kommer att ställa sig frågan varför experter skall offra tid och intellektuell kraft i onödan? Mödosamt utvärderingsarbete som bara skall läggs till handlingarna, som en ren formsaksbagatell? För jag utgår ifrån att även den formella uppdragsgivaren till rådet och granskningen, Riksdagen, inte heller kommer att agera. En tröttsam vandring via troliga, numera rutinmässiga, anmälningar till Konstitutionsutskottet, är nog det enda som återstår innan utvärderingen är passerad till historien. Till ingen nytta.