Sanningen är att förlusten, på svindlande 81 miljarder, berodde på att Riksbanken köpte obligationer för totalt runt 1 000 miljarder kronor, först mellan 2015 och 2019 och sedan under pandemin.
Köpen skedde till rekordlåga räntor vilket för obligationer är samma sak som rekordhöga priser. När räntan steg föll värdet som en sten. Det torde vara något slags rekord i usel tajming.
I en svidande utvärdering som Riksrevisionen publicerade i december med rubriken ”dyrköpta erfarenheter” konstateras dessutom att de hundratals miljarder som fram till 2019 lades på att köpa obligationer princip inte hade någon effekt alls när det gällde att få upp inflationen, vilket var syftet.

Andreas Cervenka, Aftonbladet

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/15Qq1G/andreas-cervenka-riksbanken-har-spelat-bort-pengarna?utm_source=iosapp&utm_medium=share

Nästan alla kriser i historien genomgår en dysfunktionell fas, då människors samlade agerande tenderar att förvärra krisen i stället för att lösa den. Det tråkiga är att krisen som regel övergår i en snabbt nedåtgående ond cirkel innan nödvändig strukturell förändring startar. Vad som tyder på att vi är i en sådan fas är exempelvis att flera stora stater strävar efter territoriell expansion, med åtföljande global militarisering. Befolkningen i dessa stormakter skulle vara mer betjänta av att resurser riktades mot att lösa allvarliga problem som de står inför. Vi har fått en stark samhällelig individualism, när endast kollektiva lösningar är möjliga. En mer omfattande förändring kommer bara om stora folkgrupper agerar, men i dag sker i stället en övergång till auktoritära regimer som frikopplas från folkstyre.

Janken Myrdal
Professor emeritus i agrarhistoria kulturdebatt@dn.se

https://etidning.dn.se/shared/article/johan-cullberg-visste-att-krisen-kan-foda-utveckling/iln3sWEB