https://www.aftonbladet.se/kultur/a/wAxQM4/olle-svenning-om-turkiet-nato-och-demokratin

Vad skall vi ha lagrådet till, kan man undra? Både nuvarande och tidigare regeringar verkar ha en rätt lättsinnlig inställning till denna instans. I Lagrådet ingår domare från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Även andra lagfarna personer, till exempel nyligen avgångna ledamöter av dessa domstolar, kan förordnas att ingå i Lagrådet.
Lagrådet ska granska hur lagförslag förhålla sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt. Ursprunget till denna laggranskande institution går att spåra ända tillbaka till slutet på 1700-talet.
Man kan ändå lätt få intrycket att de folkvalda väljer sitt förhållningssätt. I opposition blir det lätt ett slagträ. I majoritetsställning något som man kan förhålla sig till, möjligen kommentera, men också högaktligen strunta i om det passar ens syften.
En insitution som Lagrådet är ingen vanlig remissinstans. Skall dess funktion och auktoritet behållas någorlunda intakt måste respekten vara mycket större än den som nu vederfars rådet. Akademiskt och retoriskt intressant i all ära, men det är ju när kritiken svider illa som Lagrådet gör som mest nytta. Det borde inte vara så svårt att ta till sig, om man har ett någorlunda upparbetat intresse för demokrati och rättssäkerhet.

Det amerikanska försvarsdepartementet vägrar dela med sig av bevis på misstänkta ryska krigsförbrytelser i Ukraina. Orsaken är att man befarar att det i förlängningen kan leda till att amerikaner skulle kunna ställas inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, rapporterar New York Times.
Ja, medvetenheten om vad man har i sitt bagage verkar i alla fall vara hög. Den internationella politiken är och förblir smutsig.

Statskontoret är en av Sveriges äldsta myndigheter. Den arbetar med att analysera, utvärdera och följa upp den offentliga förvaltningen. Inte ens denna myndighet tycks gå fri från korruptionsmisstankar. Detta efter den kritik som JO riktar mot en riggad chefstillsättning. Myndighetens högste chef handplockade in en f.d arbetskamrat på en hög chefsposition.
Om inte ens Statskontoret med sina tunga uppdrag kan sopa framför egen dörr? Vad ska vi då tro om hur myndigheten fungerar i sin tilldelade roll? Tilltaget med det taffligt genomförda försöket att försöka ge sken av att leva upp till de formella reglerna, vad det verkar, med fullt understödd och på initiativ av den högste chefen. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att i alla fall misstänka att man inte direkt brinner på den myndigheten för att agera, inom sitt uppdrag, mot den typen av korruption? Eller är det kanske som vanligt bland de som drabbats av fartblindhet, att det här gäller alla andra, inte mig?