Skatter har blivit något man skräms med. Vill man höja skatter är man rökt, både som privatperson och som parti. Skattetryck heter det såklart. Inget annat som möjligen skulle leda till något positivt. Ingen verkar vilja betala sin skatt. Men gärna ta emot kompensation för el- och bensinpriser. RUT och ROT verkar ha fått status av mänsklig rättighet.
Ibland har man svårt att förstå att det är samma pengar som olika företrädare talar om.
Att skatteflykt och och dito fusk har antagit en gigantisk omfattning vet vi sedan förut. Men strategin att öppna för i princip fri dragningsrätt ur skattkistorna är av lite nyare datum. Har rullats ut under de senaste 20-30 åren med full kraft, under beteckningen NPR (New Public Management). Målet är att beröva den allmänna gemensamma sektorn verksamheter och omvandla dem till födkrok för privata företag. Allt detta sker med parollen Valfrihet. Det demokratiska inflytandet minskar i samma takt och reduceras till långdragna upphandlingsprocesser och viss tillsyn. Blir det problem på något område har det brustit i kravställandet och eller tillsynen. Hävdar försvarna av det nyliberala systemet.
Tranfereringarna till näringarna ser ut att fortsätta och den gemensamma sektorns egen verksamhet att minska i samma takt. Därmed kan också skatterna hållas tillbaka.
Men vilka områden och verksamheter prioriteras ner när den gemensamma kakan minskar? Jag gissar att det är det mesta som inte handlar om försvar och polis- och rättsväsende. NATO-anslutningen kräver sitt och överbuden inom kriminalpolitiken har ju inte avstannat. Den som lever får se om det blir så mycket över till annat. För en sak är säker; några skattehöjningar blir det inte. Hur det än går i valet. Det kan vi vara säkra på.