Förr röstade man kanske som sina föräldrar, kanske efter sin samhällsklass eller kanske efter en ideologi man trodde på. Ofta sammanföll nog detta och valet mellan partier blev inte så svårt och ändrade sig inte över tid.
I takt med den samhällsutvecklingen har mycket av detta kommit på skam. Helt andra och nya mönster uppträder. Bland annat har taktikröstning vuxit fram som en icke föraktlig faktor, speciellt i ett förväntat jämnt parlamentariskt läge.
Varför taktikröstningen har ökat kan man fråga sig. Jag har en idé. Jag tror det delvis också hänger ihop med de alltför ofta publicerade opinionsundersökningarna. Nu i valtider är det ju daglig politisk pulsmätning. I kombination med människors vilja att påverka får det den konsekvensen att man taktikröstar. I våra huvuden kan vi överlägga dagligen, om så är, hur vår röst kan få största möjliga genomslagskraft. Utan mätningsvansinnet hade nog inte det kalkylarbetet uppstått på samma sätt. Vi hade bara haft ett tillfälle att kanske tänka i de banorna, och i övrigt mer reagera på debatter och dyl, lyssnat på personer i omgivningen som vi har förtroende för och kanske också förlitat oss på en grundsyn och låtit detta väga tyngre i valet. Nu ger den svindlade hastigheten som prognosticerade valesultat presenteras sken av att möjligheten finns att på påverka eller ändra utgången på ett annat sätt. Och det föder i sin tur tanken att ha en strategi och en genomtänkt taktik och inte bara rösta efter sin politiska magkänsla.