Den nya kontrollmyndighet som presenterades idag (Utbetalningsmyndigheten) bygger på några uppskattningar av bidragsfusket.
18 miljarder årligen uppskattas de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen omfatta. Tre fjärdedelar uppskattas bero på felaktiga uppgifter i ansökan och att ändrade förhållanden inte anmäls. Den anmälda bidragsbrottsligheten uppgick under åren 2011-2015 till totalt 600 miljoner kronor.
Totalt omfattar denna sektor 350 miljarder i ersättningar årligen från trygghetssytem och 340 miljarder årligen från pensionssystemet.
De uppskattade 18 miljarderna är 2,6% av den totala bidragsflödet. Har absolut inga belägg för att varken förringa, underskatta eller överskatta den bedömning som är gjord. Drar mig bara till minnes det då påstådda missbruket av sjukförsäkringen som användes i tidigare politiska debatter, och som inte hade så enkla förklaringsmodeller som det väl skulle visa sig?
Det som möjligen också skaver hos mig nu är att den organiserade brottslighetens andel används som argument för den nya myndighetens tillkomst. Två saker: den totala omfattningen, utslaget på de myndigheter som är inblandade, borde inte vara mer alarmerande än att kontrollfunktionerna på respektive myndighet skulle kunna skärpas. Den organiserade brottslighetens verksamhet bekämpas väl f.ö bäst av den fackmyndighet som redan finns för ändamålet; d.v.s polismyndigheten?
En ny myndighet känns mer som en teoretisk/politisk skrivbordsprodukt i.s.f att vässa den förvaltningsapparat som redan finns på plats. Kan inte heller frigöra mig från misstanken att huvudsyfte är riktat åt ett helt annat håll, som ligger i linje med andra ensidiga politiskt/ideologiskt förankrade förslag som är på väg fram eller skall utredas. Om man har det syftet blir det förstås mycket bekvämare att klä förslaget i ett skylande hölje av en populistisk åtgärd riktad mot den organiserade brottsligheten.

Mellan 1950 och 1980 ökade lönernas andel av värdeskapandet i företagen, medan vinsterna fick stå tillbaka. 1970 gick 70 procent till löner och 30 procent till vinster. Därefter föll löneandelen stadigt fram till mitten av 90-talet, en global trend, för att sedan vända upp svagt. De senaste åren har något dramatiskt hänt.
Under 2022 passerade vinstandelen i Sverige 40 procent, den högsta nivån sedan åtminstone 1993, enligt Konjunkturinstitutet.
Samtidigt har svenskarnas inkomster sjunkit snabbt. Konjunkturinstitutet räknar med att reallönerna faller med hela 6 procent 2022 och fortsätter ned under 2023.

Andreas Cervenka
Aftonbladet 2022-12-19