Hur balanserar man mellan att uttrycka det man känner när man tar del av det som återges av det politiska s.k livet på central nivå, och samtidigt försöka förhålla sig till att inte spä på ett förmodligen redan växande politikerförakt? Något som man inser är katastrofalt för demokrati och rättssäkerhet, såsom vi känner den. Den klassiska; att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Politiskt spel som gått på högvarv, återkommande rapporter om trixande med arvoden, uppenbara jävs- och intressekonflikter i växelspelet mellan politik-påverkansbranschen-näringen, lögnens oblyga framfart och oviljan/handfallenheten att hantera miljö- och klimatfrågorna med det allvar som den övergripande kris det är, kräver. Samtidigt som medvetenheten om detta, i sin fulla och endliga konsekvens, skulle kunna innebära att klyftan mellan förtroendevalda och väljare vidgas än mer och systemets slutliga sönderfall bli verklighet.
Samtidigt kan man också konstatera att ansvaret för hur det ser ut vilar tungt på oss alla. Vi som inte engagerar och organiserar oss, utan vant oss vid att sköta detta via valsedeln, för att det åtminstone gick hyggligt, längre tillbaka i tiden. (Man kan alltid diskutera när och varför det svängde.) Borde ju inte vara något fel i det, systemet är ju på sitt sätt konstruerat för att hantera det. Men uppenbarligen fanns det en tipping-point när de som skulle förvalta det förtroende vi givit dem, inte längre enbart ägnade sig åt detta och deras antal och inflytande blev så stort att det blev systempåverkande. 
Jag kan se åtminstone en faktor som spelar in. I takt med det ökade välståndet har de ekonomiska/egoistiska värdena och värderingarna (tillåtits?) växa sig så starka att de blivit dominerande för många. Kanske till och med normerande? I kombination med att politikeruppdraget blivit så professionaliserat, delvis framvuxet ur de motsägelsefulla krav vi väljare ställer, att det intill förväxling jämställs med andra karriärer och branscher, vars värderingar inte alltid varit synonyma med oegennyttigt samhällsberikande arbete.