”FN:s deklaration (om mänskliga rättigheter) är inte bindande, utan ett rättesnöre för konventioner. Men dessa mänskliga rättigheter är sedan sjuttiotalet inskrivna i svensk grundlag, i regeringsformens andra paragraf. Alla vet också hur nära Efterkrigssverige, oberoende av partigränser, stod ”FN-ideologin” - vi behöver knappt nämna Dag Hammarskjöld eller Jan Eliasson. Under sjuttio år fanns en tydlig konsensus i svensk politik.
Det har ändrats. I våras bad svenska Amnesty samtliga partiledare att skriva under på att de också fortsättningsvis står bakom de rättigheter som följer ur FN:s deklaration. De flesta gjorde det - men tre partiledare valde att inte skriva på, och ville inte heller träffa Amnestys representanter: …”

Ola Larsmo, DN Kulturdebatt, 2022-11-03

Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord
Ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är de nu, de som påstod att dom hade alla svar
Men svek alla oss och valde makten? De är kvar

Vi som satts att leva i besvikelsens epok
Ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
Ett sätt är att även om det blåser lite kallt
Tro på det vi trodde på - trots allt!

Tage Danielsson / Hans Alfredson

Så länge politiken betraktar miljön som en bland andra frågor att hantera, kommer inte nödvändiga beslut att tas. Bara fattas?

För det är nog tyvärr så att dom för länge sedan insett att majoriteten av väljarkåren kommer att straffa de som försöker sig på något, som skulle ändra något i grunden och samtidigt vara smärtsamt ekonomiskt och/eller upplevas som inskränkande, hårt.