En kollega visade speedway-laget Leijonens årsbok. Gissa vad som prydde en av sidorna? I en av publikbilderna finns kollegan, hans dotter och undertecknad avbildade. Bilden har funnits på klubbens hemsida men finns nu även utgiven i bokform.

Kollegan konstaterade att det var första gången han var med i en bok. Jag instämmer för egen räkning också. Känns lite viktigt faktiskt, ja nästan kusligt odödligt. Hemsidor och bloggar är en sak. Men riktiga böcker.

Jag minns när jag i ungdomen upptäckte att Stadsbiblioteket i födelsestaden hade bundit in den lilla idrottsklubbtidning som jag var med under några år att ge ut. Liten historia i A5-format. Att hitta inbundna årgångar på Stadsbibliotektet kändes stort. Bibliotekstjänst inbindningsservice tror jag det stod på insidan av de röda pärmarna. De luktade bibliotek som bara sådana böcker luktar. Plötsligt var våra alster upptagna i en annan division. Vi borde kanske ha fått någon ersättning minns jag att jag funderade kring? Det hade vi förmodligen också fått - om bara någon hade lånat böckerna!

Man kan undra om dessa böcker finns kvar i något källarmagasin under stadens bibliotek?

Jolobang med Maia-ensemblem. Texter av JOLO (Jan-Olof Olsson) och Bang (Barbro Alving). Maia-folket brukar dyka upp på lunchteatern i någon formation. Denna gång Eva Hermansson och Sven Andrén. Skickliga, klassiska skådespelare. Materialet andades tydligt 40-50 tal. Faktiskt även framförandet. Inte Parlamentet-tempo direkt. Vilket är väldigt befriande.

Det känns så tryggt. Man vet vad nan får; komprimerad kvalité från scenen och god soppa från arrangören. Man taggar ner en timme, får påfyllning och kan lämna salongen som en delvis ny människa. En lisa för själen!