Fick förmånen att passa barnbarnet under en halv dag i tisdags. Denna gången föll morgonpasset på min lott. Underverket var vaken när jag anlände. Vaken och med ett stort leende på läpparna, ett leende som inte försvann så lång förmiddagen varade. Vete sjutton om han inte sover med ett litet leende på läpparna också?

Det regnade småspik och blåste halv storm denna förmiddag, så vi vek ner oss och stannade hemma.

Schemat följdes till punkt och pricka. Lite sömn vid 08.30 Underhållning fram till 11.00 då utfodring skulle ske. Dessförinnan hann vi med ett bajsblöjbyte (utan problem kan jag stolt meddela). Maten kom på bordet och förpassades ner i raskt tempo. Åter till golvet, klossarna, gåstolen, soffan, nallen, armsittning och boktuggning. Vi höll på glömma bort att vi var trötta framåt kvart över tolv. Snabbt sängläge innan mamma anlände vid halv ett-tiden.

Vaktavlösning, snabb lunchlådelunch och åter i jobb-selen framåt halvtvå.

Det blir hård konkurrens om nästa passnings-möjlighet som ges. Räkna med mig!

I "serien" videobloggar tipsar yngste sonen om Roberto Vacchis relativt nystartade videoblogg. Många är ju imponerade av Robertos insatser under de stora cykelloppen i Italien-Frankrike-Spanien tillsammans med Anders Adamsson. Själv är jag måttligt intresserad av cykelsporten, men kan självklart instämma i berömmet när det gäller kommentatorsprestationerna. Inte så att jag underkänner själva prestationerna inom cykelsporten, men väl den minst sagt skumma hanteringen omkring. När det gäller internationell toppcykel och dopning förser sporten själv sina kritiker med allt underlag som behövs.

Men trots detta, en intressant videoblogg vad det verkar.