Att medielandskapet har genomgått en kraftig förändring de senaste åren är väl ingen nyhet direkt. Nya kanaler för information skapas hela tiden. Det här mediet - bloggar - är kanske det mest tydliga exemplet på detta.

Men det för med sig en del konstigheter också. Ta sport på tv till exempel. Förr i tiden fick man nöja sig med en kommentator i den enda kanalen som fanns när det visades landslagsfotboll. För dessa herrar (handlade nästan uteslutande om herrar som hette Putte Kock eller Bo Hansson) var det inte så viktigt att leverera åsikter. De kommenterade mtachen. Punkt slut. Om de hade åsikter om förbundskaptenen eller arbetsvillkoren för pressen i samband med landskamper kom det inte till tv-publikens kännedom.

Idag har vi ett (snart) oräkneligt antal kanaler som visar sport. Numer har varje kanal inte bara en utan 2-3 "experter" av varierande kvalitet som levererar åsikter om stort och smått i en aldrig sinande ström.

Det ligger i sakens natur att alla per definition inte kommer att ha samma åsikt. En egen vinkel är guld värd. Det ser ut på samma sätt hos de tryckta kollegorna. Krönikörerna står som spön i backen när man öppnar tidningen. Alla har en egen byline (är det kvinnor snackar vi om helfigur) och synpunkter, teorier och åsikter. Hela tiden. Den rosa tidningen skall fyllas. varje dag - sju dagar i veckan.

Var lurar då faran i detta? Är det farligt att många tillåts ha och ventilera sina åsikter? Måste man läsa allt om man inte gillar det som skrivs?

Självklart inte. Men, och här kommer poängen; för de som inte själva orkar "stå emot" experternas intryck och lita på det som de själva ser och upplever kan frestelsen bli stor att "tycka som Glenn". Det är alltid en lättare väg ut att tycka som någon annan än att sätta sig in i frågan och tänka själv.

Det är inte farligt med en bild att hålla sig till - sin egen. Våga lita på dina egna intryck. Bilda dig en egen uppfattning byggd på din egen erfarenhet.

*

Om du sedan skaffar dig en blogg kan du skriva ner dina åsikter och sprida dem - då bidrar du till att det har blivit ytterligare en till i etern som måste tycka till, bara för att det går. Ung. som det blogg-inlägg du just nu har läst. 

Prövningarna fortsätter. Fick för ett tag sedan ett brev från den högskola dit jag sökt nästa termin. Nu har man bytt ut kursen jag ville gå mot en annan. Känns väl inte som något större problem eftersom innehållet kändes både näraliggande och bra.

Jag uppmanades att göra en efteranmälan på högskolans egen sida. Det visade sig inte vara så lätt. Jag kunde inte hitta den möjligheten. Det enda som erbjöds var efteranmälningar till höstterminen 07!

Jag börjar fundera nu om det kan vara en del i ett dolt antagningsförfarande. Ett intagningsprov. Den kurs jag sökt handlar om i första läget om eDemokrati.Nu är kursen ändrad till eDeltagande. Skolan kanske helt enkelt vill testa de som sökt om de klarar att anmäla sig via skolans hemsida, även om de "gömt" den länk som borde ha funnits. Kan de knäcka koden?

Eftersom jag gick bet på detta första hinder börjar jag nu tvivla på det vettiga i att fullfölja planerna på studier efter jul. Kanske kan svaret som jag hoppas få på mitt ebrev till skolans studierektor skingra dimmorna? Fortsättning följer.