SVT har sett det uppenbara behovet att starta Verifieringshjälpen. Nu senast uppmärksammade de två riksdagsmän som spred icke-korrekta uppgifter om sambandet mellan påstådda rivna dammar och väderkatastrofen i Valencia.
Under presidentvalskampanjen i USA och debatten mellan kandidaterna hade det sändande TV-bolaget en faktakontroll live. Behovet ansågs uppenbart och utfallet var såklart skrämmande. För att inte tala om det hisnande antal dokumenterade lögner som en av kandidaterna presterat under sin tidigare presidentperiod.
Jag har med all säkerhet sett min sista partiledardebatt. Men ett tips och en önskan i all välmening är att åtminstonde public-service TV, om de får finnas kvar i sin nuvarande form, går vidare på den inslagna vägen och följer det goda exemplet från USA. Behovet är näst intill lika stort här, och kommer nog inom en inte allt för avlägsen framtid, att nå upp till motsvarande förfärande höjder som exemplen ovan visar. Faktakolla live därför allt som sägs av centrala makthavare, hur litet och oanseligt sammanhanget än kan tyckas vara. Möjligen finns en chans att det sker någon form av självsanering, åtminstonde i sådana sammanhang. Annars är jag rädd att det ohämmade beteendet att fritt ta sig rätten till att sprida icke-korrekta faktapåståenden kommer att sprida sig fritt nedåt i det politiska systemet.

Vi har gått från en uppslutning kring kollektiva lösningar till förmån för allas bästa möjliga, till var och en reder sig själv. Under gäckmantel (ingen felskrivning) av valfrihet. Kanske uppgivenheten inför hur vi upplever resultatet av denna förskjutning har lett till att egoismen och självcentreringen blivit ännu mer dominerande?
I spåren, eller kanske mer troligt, som en ren logisk följd, har det blivit uppenbart hur politisk makt korrumperar. Makt tycks betyda allt, inga allianser är längre otänkbara. Maktspelet följer sin egen dramaturgi, och trotsar både logik och sans. Om makten dessutom, i samspel med andra icke valbara starka intressen, används endast som en kortsiktig payback-språngbräda, är det lätt att bli uppgiven och cynisk.

(Citatet är Björn Wimans, DN, i en krönika om konsekvenserna av det amerikanska valet.)

När regeringen avvisar tretton ansökningar om etablering av havsbaserad vindkraft innebär det närmast en energipolitisk och näringspolitisk katastrof. Det skriver Mikael Odenberg, f.d energipolitisk talesman (M), försvarsminister och styresman i Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Regeringen borde tvinga Försvarsmakten att bli proaktiv i stället för reaktiv, menar han.

https://second-opinion.se/odenberg-tvinga-forsvarsmakten-bli-proaktiv/

"Genom att öka storleken på den privata sektorn så minskar den politiska risken. När politiker tar beslut så tar de hänsyn till ekonomiska konsekvenser. Det betyder att ju större den privata sektorn blir, desto svårare blir det för politiker att genomföra reformer som påverkar de privata utbildningsbolagen. Den relativa och absoluta tillväxten minskar därför den politiska risken i sektorn. Det kommer fortfarande att vara en viktig faktor men risken kommer (allt annat lika) att minska med en större privat sektor".

Skolkoncernen Atvexas

Så talar alltså en verksamhet finansierad av skattepengar. De förtroendevalda politikerna är de som har förfoganderätt över skattemedlen. Att betrakta deras fullt lagliga beslut som en politisk risk är såklart helt sjukt. Säger allt om de privata skolbolagens demokratisyn. Om man inte accepterar de mest grundläggande demokratiska principerna har man bara av det skälet absolut inget att göra med våra barns utbildning. Finns en rad andra principiella skäl, som också talar emot att privata intressen inom skolan.

Citatet ovan är hämtat från skoldebattören Marcus Larssons (Tankesmedjan Balans) Facebooksida.

Analyserna är många efter valet i USA. Min är relativt enkel. Kan inte politiska seriösa partier hålla rent från populistiska extrema element, får man den här utvecklingen. Visserligen skall partier, per definition, sträva efter att nå makten. Men var står det skrivet att det skall ske till vilket pris som helst?

Att ideologierna må vara döda, eller kanske aldrig har funnits där, men att man är beredd att sopa all anständighet så långt under mattan när makten hägrar? Då bäddar man såklart också för den utveckling vi ser. Som man bäddar.

Vi ser samma sak såklart hända även här. Ändamålet makt helgar tydligen alla medel, även i vår inrikespolitik. Ingen skillnad.

En liten petitess. Att tech-topparna nu flockas kring sin nya guldkalv, likt oligarkerna i Ryssland gjorde när de offentliga tillgångarna skulle fördelas ut (som Isobel Hadley- Kamptz så träffande skriver i DN idag) borde inte heller det förvåna. De förväntar sig nu att bli rikligt belönade.

Även detta ser vi prov på här hemma, när privatskoleägarna tillhandahåller styrelseuppdrag, som inte direkt är av pro bono-karaktär, till de som möjliggör och villigt krattar manegegen för deras verksamhet. Gemensamma tillgångar har också överförts i privara händer i stor omfattning, från 80-talet och framåt, och vi har nog inte sett slutet på den utvecklingen heller.

Eller sätta narrativet. Berättelsen. Tankesmedjan Arena Idé släpper i dag en rapport om begreppet svenskfientlighet. Eller omvänd rasism/antivit rasism. Och hur den till slut har tagit upp, etablerats och anammats av regeringsföreträdare.
En populistisk konspirationsteori finns i bakgrunden; eliten (politiker, medier, akademi och kulturvärlden) har ingått en ohelig allians med invandrar- och minoritetsgrupper.
Systemkollapsen 2015 och påståendena om folkutbyte är varianter på samma tema.
Åsikter är inte fakta. Åsikter får man ha och torgföra. Fakta är ett faktiskt föreliggande sakförhållande, som måste kunna styrkas.
Om man inte kan leverera fakta, ja då återstår att försöka på annat sätt. Upprepade påståenden och förmedla berättelser. Få dem som inte orkar fråga efter fakta eller av andra skäl (ofta sammanfallande politiska egenintressen) att sprida påståenden vidare.

Regeringen säger nej till 13 havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön med hänvisning till Försvarsmaktens yttranden.
Att lyssna på expertmyndigheter och akademi har definitivt inte varit den här Regeringens starkaste sida. Men när sådana yttranden passar in i den långsiktiga politiska kärnkraftsplanen, då duger de att dölja sig bakom. Annars klassas de som någon avvikande expert som man alltid kan dra fram, "och så kan vi ju inte ha det i Sverige".
Kanske var det tur att vi fick med vårt försvar i NATO-samarbetet ändå? För det finns ju ett antal medlemsländer som har havsbaserad vindkraft, utan att ha tappat sin försvarsförmåga. Där har vi något att lära oss av. Illa kvickt, så inte Regeringen kan gömma sig bakom den typen av, vad man kan tro, inkompetensblottlägganden hos Försvarsmakten.

De senaste siffrorna från ­Statistiska centralbyrån visar att både andelen och antalet männi­skor som i Sverige lever i relativ fattigdom, vilket innebär att ha en inkomst som är lägre än 60 procent av rikssnittet, har ökat mellan 2011 och 2021. Trots att vi har faktaunderlag som bekräftar ökningen och trots att det finns tydliga tecken på att fler nekas ekonomiskt bistånd eller beviljas för lite pengar i dag jämfört med tidigare, verkar det inte riktigt gå in i våra medvetanden. Tvärtom sprids ofta villfarelser i den offentliga debatten om det motsatta. Forskarna talar för döva öron och makthavarna talar inte alls, än mindre gör.

Vesna Prekopic, DN

https://etidning.dn.se/shared/article/vesna-prekopic-varfor-ses-inte-den-vaxande-fattigdomen-som-e/GNm4QzlO