Vad brukar det betyda när man provar en sak och man inte får det förväntade resultatet? Man kanske provar igen, och skruvar upp dosen. Hoppas på bättre resultat, kanske. Men om dessa ändå uteblir?
Att använda samma metod, gång på gång, utan att få ett förväntat resultat kan nog bara betyda en sak. För som någon klok människa sa; om man bara har en hammare ser alla problem ut som en spik.
Vore förmätet att påstå att det finns enkla lösningar på kriminalitet, av olika slag. Frågans lösning har nog gäckat mänskligheten under avsevärd tid. Svaret ligger väl där någonstans; det är ett mångfasetterat problem som kräver många olika lösningar. Forskningen, en enad sådan vad man kan förstå, har iallafall sedan länge bestämt påstått att hårdare straff inte får den effekt man hoppas på. Om den effekten är minskad kriminalitet. Den som levererar det budskapet tror kanske att hen har slagit huvudet på spiken. Tyvärr är det då med sitt enda verktyg i lådan.

Eller svågerpolitik, eller vänskapskorruption. Kärt barn har många namn. Lite märkligt att kritiken endast verkar våga sig riktigt upp till ytan när det redan gått över styr? Om det fungerar utan genomklappningar, tycks det finnas en förmåga att blunda, åtminstone med det ena ögat.
Det lär nog aldrig bli möjligt att bli kvitt företeelsen om inte omgivningen har kurage nog att reagera med kraft redan när det är på väg att inträffa. Inom den gemensamma sektorn finns ett antal regler och principer som ska motverkar detta, även om det görs kreativa försök att runda dessa. När det inte ens sätts upp en lapp i receptionen över helgen, ja då borde alla varningslampor ha blinkat och lyst ilsket tvärrött!

Jag har slutat uppdatera mina Meta-flöden. Vill inte bidra, genom mitt innehållsskapande, till den omsvängning techjättarna gjort och börjat smöra den nytilltädde presidenten. Plattformen X slutade jag använda tidigare, av samma uppenbara skäl.
Inte raderat kontona ännu. Provar till att börja med, att som många sedan länge använt de sociala medierna, bara för att (nyfiket) kika in.
Är ju f ö jättesvårt att vara konsekvent, för att inte säga näst intill omöjlig. Jag skulle inte drömma om att köpa Marabou med den vetskap jag har bibringats om ägarbolaget som fortsätter sin verksamhet i Ryssland, trots det vedervärdiga anfallskriget mot Ukraina. Men alla andra ologiskheter, omedvetna eler ej, som man gör sig skyldig till. Har inte superkoll på vilka andra bolag som också borde ingå i min köpbojkott, för att leva upp till, åtminstone, någon slags Ukrainakonsekvens.
Men, låt gå för det lilla som man ändå kan göra. Alla kan göra något, typ.
Finns luckor i mitt Meta-användande. WhatsApp är svårare att komma runt, även om det finns bra alternativ som gör samma sak; Signal. Men, eftersom det handlar om kommunikation med mer närstående, är det många som skall komma till samma ståndpunkt som jag, och där är vi ännu inte.
Jag brottas också med mitt förhållande till Google, både mjukvarumässiga uppdateringar på Maps och deras smarta applikationer samt högtalare och skärm som alltjämt får tjänstgöra.
Som alternativ till X finns både Bluesky och Mastodont, och till Instagram heter ett alternativ Pixelfed. Jag har konton till samtliga alternativ, och har så smått börjat använda dem.

När jag läser om hur Aktuellt-redaktionen tänkte gällande den s.k hälsning som blivit omdiskuterad, är jag glad att över mitt tidigare ställningstagande att undvika detta program.
Man hade först avsikten att ha en debatt med företrädare; för och emot. Bjöd in Aftonbladets chefsredaktör Karin Pettersson, som tackade nej till det infantila upplägget (mitt ordval).
Hon föreslog istället en fördjupad diskussion med en expert på den typen av meningsyttringar, vilket tydligen också blev resultatet.
När man sedan sett den rika floran av polariserande texter, vars enda syftet är att provocera ännu mer i det pågående kulturkriget, kan man vara tacksam för hennes klarsynt rakryggade hållning. En ytterligare exponering även Public Service hade inte tjänat något fördjupande syfte. Snarare bara spätt på den aningslösa ytlighet som kulturkrigarna försöker sprida vida omkring.

Måndagen den 20 januari 2025

Nästan alla världens länder har lagt ansvaret för utbyggnaden av sol och el på staten. Nej, jag bara skoja. På privata företag, såklart. Det är marknaden som ska lösa omställningen och därmed rädda mänskligheten. Så, vad gör ett företag? Investerar, för att gå med vinst. Det vill säga: stoppar in kapital. Projekterar. Grejar. Får till sin vara. Säljer den.

Hur mycket vinst genererar varan el från en solcellspark eller vindpark som man byggt och äger? Omkring 5-8 procent under hela sin livscykel, enligt Brett Christophers.

Hur mycket vinst kan man kamma hem på att ta upp kol, olja, gas och sälja den som vara? Åtminstone femton procent.

Vi har alltså att göra med en värld där det år 2024 går att tjäna avsevärt mycket mer pengar på att sälja kol, olja och gas - som till stora delar eldas upp för att göra just el - än vad energibolagen kan räkna in om de satsar på elproduktion från vind och sol. Det är med andra ord betydligt mer lönsamt för energijättarna att förstöra vårt enda hem i universum för oöverskådlig framtid, än att inte göra det.

Jonas Gren
Poet och fo?rfattare, bland annat till romanen ?Kromosomparken? (Weyler) kulturdebatt@dn.se

De regionala elnäten byggdes upp av Vattenfallsstyrelsen och elva regionala kraftbolag, som huvudsakligen ägdes av kommunerna och de stora basindustrierna.
Arne Kaijser, teknisk fysiker och professor emeritus i teknikhistoria vid KTH, sade i en DN-artikel 2023 att ”målet inte var vinst utan billig och leveranssäker el till ägarna, som var staten, kommuner och i några fall basindustrin”.
Han tillade: ”Elen sågs inte som en handelsvara utan snarare en gemensam samhällsnytta”.

Sveriges elförbrukning stagnerade i början av 90-talet. Sedan avreglerades elmarknaden 1996. Elnäten blev hett villebråd. Där kunde bolagen enkelt höja vinster genom att höja din och min elnätsavgift. Tre stora kraftkoncerner köpte upp över 100 mindre elbolag, ofta billigt, av ekonomiskt trängda kommuner och basindustrier under 90-talskrisen.

Av Sveriges runt 170 elnätsbolag är det därför tre stora koncerner som tjänat nästan alla pengar: Vattenfall, tyska Eon och Ellevio som ägs till 50 procent av ett kanadensiskt pensionsbolag.

Trots att det knappt byggts några nya nät sedan 1990-talet har de tre höjt elnätsavgifterna dubbelt så mycket som den genomsnittliga prisökningen i samhället under de senaste tio åren, visade en genomgång av DN 2023.

Jonas Fröberg
jonas.froberg@dn.se

Skyldigheten att följa gällande lag är standard i en rättsstat. I Sverige finns också förbudet mot ministerstyre. Allt detta tycks regeringen vilja runda med sitt löfte om att stoppa fler svenska medborgarskap, i väntan på en ny lag. Om regeringen faktiskt agerar så, måste domstolar och myndigheter göra motstånd, skriver flera ledande juridikexperter. 

Varje ansökan om medborgarskap är ju ett enskilt ärende, som regeringen inte får påverka.

Hans Corell, fd hovrättsråd och fd rättschef i justitiedepartementet, UD och Förenta nationerna
Anders Danielsson, fd landshövding, fd generaldirektör för Migrationsverket och Säpo
Anna Ekström, fd utbildningsminister (S), fd generaldirektör för Skolverket
Joakim Nergelius, professor i konstitutionell rätt, Örebro universitet
Anne Ramberg, advokat, fd general­sekreterare för Advokatsamfundet
Anna Skarhed, fd justitiekansler och justiteråd

https://etidning.dn.se/shared/article/regeringen-star-inte-over-grundlagen/le7T768e