Behovet av att manifestera blev plötsligt, och lite överraskande, starkare än vanligt. Jag letade efter mitt gamla ?Peacemärke?, ett halssmycket, utan att lyckas. Googlade efter badges, som det heter nu, knappar eller märken att bära. Jodå, det finns att beställa, faktiskt till mycket rimliga priser.
Tänker tillbaka på knappar man burit. Ibland med stolthet och ibland med lite tveksamhet. Jag var, och är nog fortfarande, en försiktig en som försöker tänka igenom noggrannt vilket sammanhang och om det är ok att flasha med sina åsikter. Feg skulle nog några säga.
De märken jag direkt kommer ihåg att hag haft är Alternativ Stad med ett grönt träd, FNL-märket och Nej till Kärnkraft. Hade också, förutom Peacemärket i halskedjan en knapp med samma symbol, på svart botten.
Har inte ännu kommit till skott och beställt. Det är ju som vanligt, jag försöker fundera igenom var, när och hur samt vad det kan stå för? Med eller utan Ukrainas flagga? Kanske en fredsduva?
På senare tid, alldeles nyligen faktiskt, köpte vi en Regnbågsflagga till vår lilla fasadstång, eftersom vår hemkommun först hade stora svårigheter med att bestämma sig för om de skulle flagga eller ej på den lokala HBTQ- manifestationen. Där gick gränsen den gången.
Nu är det krig i vår närhet och kärnvapenfrågan har blivit otäkt aktuell, på fler sätt.
Känner att gränsen nu för länge sedan har passerats, för att åtminstonde (förutom att skänka symboliska summor till UNHCR) visa sin solidaritet och manifestera.