Rädslans politik, del 7

"Rädslans politik lovar inte en ljusare framtid åt alla. Rädslans politik är inte en politik för alla. Rädslans politik är en politik för dem anser sig ha något att frukta från vissa andra och bygger på att vissa andra inte hör hemma bland ?alla?.
I rädslans politik står alltid vissa andra i vägen för en ljusare framtid.
Rädslans politik har de senaste årtiondet fått fotfäste i de flesta av Europas länder och i alltfler av dess parlament. I Norge och Danmark sitter dess partier numera säkert, liksom i Ungern, Slovakien, Schweiz, Österrike, Italien, Nederländerna och Belgien. När schweizarna i en folkomröstning nyligen sa nej till bygget av minareter, sa de också nej till vad som i propagandan hade avbildats som avskjutningsklara missiler. I Schweiz reser sig sammanlagt fyra minareter mellan alptopparna och muslimerna utgör fem procent av befolkningen, men drivkraften i rädslans politik är inte siffror utan känslor."

RÄDSLAN OCH HOPPET
Göran Rosenberg

Kolumn DN 2009-12-08

https://www.rosenberg.se/hoppet-och-rdslan

Rädslans politik, del 6

"Vi lever i rädslans tid och vår ängslan påverkar vårt samhälle. Rädslan är ett av de huvudsakliga skälen till att den auktoritära populistiska rörelsen är på frammarsch och i några länder också kommit till makten. På några få år har det politiska klimatet i såväl Sverige, Europa som USA drastiskt förändrats. Den auktoritära populismen brer ut sig bland människor som fruktar varandra och sin framtid. Den lockar väljare bland dem som är rädda för ökad brottslighet, ekonomisk krasch eller terrorattentat och ett samhälle som förändras genom invandring, globalisering och ökad jämställdhet."

"Det är inte självklart att vi står inför en situation som liknar fascismens genombrott för åttiofem år sedan. Historien upprepar sig inte, men den kan ge oss lärdomar. Nazismen i Tyskland liksom fascismen i Italien hade betydande folkligt stöd. Men de hade sannolikt inte kommit till makten om inte de konservativa partierna trott att de kunde hantera dem genom att släppa in dem i regeringarnas beslutsrum. Dagens populister är inte desamma som 1930-talets nazister och fascister, och demokratin är i dag långt djupare förankrad. Men det är ändå värt att konstatera att där auktoritära populistiska partier fått regeringsplatser har det berott på att traditionella konservativa partier släppt in dem eller ? som republikanerna i fallet Donald Trump ? ställt sig bakom dem."

Folkstyret i rädslans tid
Av Daniel Lindvall & Olle Wästberg.

https://fritanke.se/folkstyret-i-radslans-tid/

Rädslans politik, del 6

"Vi lever i rädslans tid och vår ängslan påverkar vårt samhälle. Rädslan är ett av de huvudsakliga skälen till att den auktoritära populistiska rörelsen är på frammarsch och i några länder också kommit till makten. På några få år har det politiska klimatet i såväl Sverige, Europa som USA drastiskt förändrats. Den auktoritära populismen brer ut sig bland människor som fruktar varandra och sin framtid. Den lockar väljare bland dem som är rädda för ökad brottslighet, ekonomisk krasch eller terrorattentat och ett samhälle som förändras genom invandring, globalisering och ökad jämställdhet."

"Det är inte självklart att vi står inför en situation som liknar fascismens genombrott för åttiofem år sedan. Historien upprepar sig inte, men den kan ge oss lärdomar. Nazismen i Tyskland liksom fascismen i Italien hade betydande folkligt stöd. Men de hade sannolikt inte kommit till makten om inte de konservativa partierna trott att de kunde hantera dem genom att släppa in dem i regeringarnas beslutsrum. Dagens populister är inte desamma som 1930-talets nazister och fascister, och demokratin är i dag långt djupare förankrad. Men det är ändå värt att konstatera att där auktoritära populistiska partier fått regeringsplatser har det berott på att traditionella konservativa partier släppt in dem eller ? som republikanerna i fallet Donald Trump ? ställt sig bakom dem."

Folkstyret i rädslans tid
Av Daniel Lindvall & Olle Wästberg.

https://fritanke.se/folkstyret-i-radslans-tid/

Rädslans politik, del 5

?Den svenska modellen har i stor utsträckning vilat på en slags, vad jag kallar en win-win föreställning, som går ut på att invandring är både moraliskt gott och dessutom nationellt eller ekonomiskt lönsamt. Det som händer under flyktingkrisen det är på nått sett att det är nånting i den här modellen som inte går ihop längre, därför att å ena sidan så vill man vara solidarisk men å andra sidan så växer det fram den här andra historien om att Migrationsverket inte klara av sitt uppdrag, att kommuner inte klarar av sitt uppdrag, att välfärdsstaten börjar gå på knäna och då är det svårt att vidmakthålla den här bilden att det är lönsamt för Sverige.?

Christian Fernandez, fil. dr. i statsvetenskap, forskare.

Transkriberat härifrån:

Rädslans politik, del 4

?Liksom ett konkret och direkt hot sätter igång människans försvarsmekanismer, så får även ett hotfullt samhälle henne att känna det som att hon är under belägring. Och hon går i försvarsställning. Att hotet är vagt och bara kan anas på distans, som ett fjärran muller, gör det inte mindre hotfullt. Även hotet om ett hot kan vara skräckinjagande .

Människans kraft går då åt till att skydda sig från det hotfulla. Och det gör hon genom att resa upp murar mot omvärlden. Och den högsta muren består i att hon tänker mer och mer på sig själv och mindre och mindre på det gemensamma. I den mån hon haft ideal att förändra samhället ger hon upp dem. Hon lämnar världens strid och larm för att odla sin trädgård.?

Resonemanget är hämtat från historikern Christopher Lasch, och hans bok The Minimal Self.

Har lånat det härifrån: