Nog är det ändå rätt tragiskt. Det finns 6.531 professorer i Sverige (och cirka 40.000 forskare). Rätt många verkar vara verksamma inom områden som direkt berör eller tangerar den pågående pandemin. En grupp av dessa, många statligt avlönade tjänstemän, känner sig tvingade att bilda en ?organisation? vid sidan av sina uppdrag, för att aktivt ?bekämpa? kollegorna på Folkhälsoinstitutet. Jag skriver bekämpa, för att kalla det debatt eller diskurs tycker jag inte längre är några adekvata uttryck för det som de håller på med.
Jag har givetvis inte kompetens att väga av den strategi som FHM rekommenderat, mot alla de alternativ som den kritiska gruppen levererat under hela resans gång. Men deras sätt att aktivt sprida misstro gör att iallafall jag därför inte kan känna någon tilltro till deras argument. När man som lekman dessutom vid några tillfällen lätt kan konstatera att de bryter ut korta tidsserier ur långa statistiska redovisningar, bara för att hitta underlag till sina argument. Eller att de i flera steg bygger långa resonemang på antaganden, som var för sig inte är oomtvistade.
Jag ser fram emot den granskning som förhoppningsvis kommer efter pandemin och vad som är den egentliga glöden bakom den grupp kritiker som organiserat sig. Min killgissning är att det kan finnas andra drivkrafter än de rent vetenskapliga.