Såg fram emot att läsa den aviserade recensionen av en nyutkommen bok "When the rough god goes riding; listening to Van Morrison" i fredagens GP. Författaren Greil Marcus gör "en djupdykning i hela album eller enskilda sånger" skriver Carl Erland Andersson. Spännande läsning så klart för en hängiven Morrisonfantast att ta del av. Ett stycke in i texten kommer en ganska lång redogörelse kring Morrisons försök och ständiga strävan (om jag har förstått det hela rätt) att fånga ögonblicket i sångerna, eller att "inte sjunga sången" utan att "sången sjunger dig" för att använda Van Morrisons egna ord, och ett konkret fall redovisas. Exemplet som används är låten Caravan från albumet Moondance som Morrison hittar rätt till i Martin Scorseses film The last waltz, dokumentationen av The Bands avskedskonsert från 1976.

Samtidigt i brevlådan med Göteborgs-Posten denna fredag låg också ett brunt kuvert. Det var en eftersläntrare till en beställning från Ginza som hade anlänt. En lite större leverans kom tidigare i veckan. Vad kunde ha passat bättre att stoppa in i DVD-spelaren under stöket inför fredagsmyset än den nyanlända (ja just det); The last waltz.