Varför tycks denna för oss främmande ovana sprida sig? Vad är det som gör att vi attraheras av att försöka införa detta tuppfäktande i det dagliga livet?

Självklart är det så att förespråkarna tror att de (egoistiskt) vinner på ett sådant system. Några andra får betala dyrare.

I själva verket är det ju så att alla konsumenter är förlorare på ett utbrett system med prutning. Även de som tror sig ha gjort "en bra affär". Får detta system/ovana större spridning i den vanliga handeln än det har idag, kommer givetvis motparten, säljarna, att kompendera sig genom att i genomsnitt ta ut ett högre pris än annars. Som en försäkring mot att förlora på systemet. Denna höjning kommer inte att vara förhandlingsbar. Prisjämförelser och annat försvåras och konsumenterna blir en än större förlorare än vi hade behövt varit i annat fall.

Var smart - Vägra pruta!

Jag känner en viss förvåning över den ständiga strömmen av nya smaker på det kolsyrade bordsvattnet. Inte nog med att det finns en uppsjö av varianter av vatten på flaska. Jag har inom mig välkomnat den debatt som nyligen varit om behovet av kolsyrat vattnen och hur miljöbelastande det egentligen är. Lite komiskt var den. Men bra ändå. Att det var en ogenerad markandskampanj fick vi klart för oss ganska tidigt. Några kanske började ifrågasätta sitt vattendrickande trots allt och då har den fört något gott med sig.

I min barndom dracks det läskedrycker. Från början fanns inte så många smaker, men utvecklingen rådde bot på detta. Senare lärde man sig att tänderna tog stryk. För mycket socker. Helt och hållet onyttigt. Marknaden sviktade. Juicer och annat tog över.

Sedan kom trenden med bordsvatten. Ramlösa och Loka i ädel tävlan. Sedan tog marknadsförarare och "produktutvecklare" helt över (igen). Cironsmak. Hallon. Jordgubb. Lime i olika kombinationer. Fläder.

Ny tyckas det inte finnas några gränser. Ibland tror man att det kommer nya fantastiska  smakkombinationer varje vecka. Ett bordsvatten för varje personlig smak förmodligen. Vi lever i de bästa av världar.