Krönikören Mikael Hermansson i Borås Tidning slår verkligen huvudet på spiken när han i lördagens papperstidning konstaterar: "Det är svårt att frigöra sig från misstanken att det finns ett sinnenas släktskap mellan skadegörelsen på stadens gator och våldet i kommentarerna. Det ena legitimerar det andra, så att säga".

Hermansson redovisar ton- och känslolägen som förekommet med anledning av en kommunal marknadsföringskampanj. Frigolitutropstecken, som ställts ut för att visa på positiva förändringar i staden, har vandaliserats. Irritationen på tidningens egna webbsidor tycks i huvudsak rikta sig mestadels mot kampanjen som sådan och inte mot skadegörelsen.

Hermanssons analys är klockren. Den ilska som kan skönjas i debatter på nätet, där inläggen ofta verkar ha kommit till i affekt utan något försök till eftertanke, måste betraktas som onyanserad. Men det är de konsekvenser som Hermansson så riktigt pekar på, som är mest skrämmande av allt.

Det finns all anledning för de lokala "debattörerna" i denna och många andra lokala frågor i Borås (och kanske även på andra ställen) att, om möjligt, besinna sitt ansvar. Det vore värt ett försök att frigöra sig från den begreppsvärld som kvälls- och veckotidningar skapat. Allt som sker måste inte nödvändigtvis beskrivas som "skandaler" och "attacker" av olika slag.

Det vore befriande om de stora orden verkligen sparades till de STORA händelserna. De kan behövas då dessa inträffar. Har de slösats bort och därigenom mist sin kraft genom missbruk på bagateller under resans gång, vad återstår då?  För att inte tala om all den negativa kraft som uppenbarligen frigörs? Vem tar ansvar för den? Ja, inte lär de som hetsar göra det, det är ett som är säkert!

"Med lika delar punk och irländsk folkmusik har irländsk-amerikanska Flogging Molly såld över en miljon skivor skriver DN och fortsätter: "Med sångaren Dave King i spetsen har Flogging Molly ett rykte om sig som ett intensivt liveband".

Så sant!

Flogging Molly spelade kl 20.00 på Tyrol, Gröna Lund.

Ack, den som ändå hade varit där!

Ser med spänning fram emot att få lägga händerna på papperstidningen DN Lördag (möjligen DN på nätet senare ikväll) för en recention.

Var sak har sin tid. Att "göra en pudel" sjunger nog nu på sista versen. Alla som anklagas för någon form av avvikelse från det normala, väljer (och gör därmed sina mediarådgivare/tränare glada) att pudla. Vare sig, tycks det, de har skäl till att försvara sig på ett bra sätt eller ej.

Media har väl ännu inte riktigt funnit något bra sätt att hantera pudlarna. Men det kommer nog. Ny taktik möts alltid efter ett tag med nya motdrag - och utvecklingen går framåt.

Skall bli intressant att se vem som blir den förste som inte ror en pudel iland, eller så att säga blir den siste som försökte.

Själv tycker jag att det finns alldeles för få som verkligen vågar stå för sin åsikt/handlande även när det blåser. Tror att de yrkeskategorier som i diverse mätningar ligger risigt till hos allmänheten har en del att tänka på i detta avseende. En mer rakryggad hållning och du vinner respekt i vanliga människors ögon. Den som inte alltid väljer att hitta en ny fot att stå på (egen eller någon annans) kommer att ha framgång med den hållningen.

Föll för frestelsen att köpa fullkornschips. Insåg när jag tuggade på de havreliknande oblaterna med sourcream & onion-smak vilken motsägelse det ligger i fenomenet. Chips ÄR onyttiga, feta och förmodligen fulla med transfetter och annat man inte vill veta. Är gott ibland och svårt att sluta äta när man väl börjat. Så är det!

Blir bara dumt att försöka lura sig själv med "whole grain".

Vill man leva nyttigt - avstå från chips. Hur svårt kan det egentligen vara? 

Västtrafik brukar ju få en hel del skit för sin trafik (eller kanske när de inte har trafik). Buss nr 100 är ett sådant exempel där det är befogat med kritik. Har själv åkt i fullsatta bussar med stående passagerare två lördagar de senaste tre veckorna. Mitt på blanka eftermiddagen. Till Göteborg.

Något som däremot fungerar alldeles utmärkt är registrering av periodkort på hemsidan. Jag lyckades med att tappa mitt kort häromdagen. På några minuter fick jag hjälp att spärra mitt tappade kort och kunde kvittera ut ett nytt kort med samma innehåll som det jag just slarvat bort. Allt detta tack vare att jag gjort mig det lilla omaket att registrera kortet på Västtrafiks hemsida.

Bra service tycker jag. Precis så enkelt och smidigt som man vill ha det. Äras den som äras bör.

Dagen efter Van Morrisons koncert på Lisebergshallen och dags att sortera lite fler intryck. Bra omdömen i GP:s recention, även om jag tycker att Johan Lindqvist dramatiserar väl mycket. Jag märkte visserligen också irritationen när tekniken krånglade. Men att tillställningen "havererade", nä det är väl att göra historien lite väl bra. I övrigt håller jag med.

Vidare är jag två t-shirts rikare. En officiell långärmad köpt inne i hallen och en högst inofficiell. Som vanligt fanns tillfälliga försäljare på plats utanför arenan efter showen med sina egna varianter på turnétröjor.

Föll också för erbjudandet att köpa en dubbel live-platta inne i hallen; "Live at Austin city limits festival" för blott 100 kr. Ett fynd. Verkar vara samma sättning som spelade i Lisebergshallen och en hel del av setlistan verkar också vara den samma. Blir ett fint ljudminne tillsammans med övriga minnesbilder.

Jag vet inte om Gud hade ett finger med i spelet, men stundtal var det rent himmelskt i Lisebergshallen i kväll. Van Morrison levererade.

Tyvärr kör han stundtals fast i country-träsket och i ett och annat storbandspumpande stickspår. Men resten, när han håller sig till den raka musikaliska rocken, då är han oslagbar. Helt oslagbar.

Soul och Behind the ritual från nya skivan är magiska. Bright side of the road, Precious time och Wild night likaså.

Avslutning med stående ovationer, allsång och handklapp till Brown eyed girl och Gloria (förstås).

Jag tror t.o.m.jag såg ett leende på Vans läppar (och det var inte magknip den här gången).

Har fått påfyllning med Flogging Molly musik. Har försiktigt börjat spela den ena efter den andra skivan. Within.... har jag hunnit lyssnat flest gånger på.

Det är något helt remarkabelt med Flogging Molly. En melodisk urkraft som faller på plats. Känns som man alltid har lyssnat på och gillat detta. Bekant men ändå nytt. Som om det fyller ett behov. Nu förstår jag plötsligt varför Metallicas Whiskey in the jar också satt som en smäck!