Om vi inte inser att pengarna som partyknarkandet stoppar in i systemet är det som huvudsakligen driver den s.k gångkriminaliteten, kommer vi aldrig att hitta rätt. Vi kan öda kraft på att debattera för och emot hårdare straff, fler eller färre poliser och mer eller mindre förebyggande åtgärder. Ställa dem mot varandra. Till nästan ingen nytta, om man vill se en förändring.
Sällan har klassiskern Follow the money varit mer passande. Om en medelstor stad som Sundsvall shoppar droger för 54 miljoner på ett år, behöver man inte vara något mattesnille för att ana vilka summor vi pratar om på totalen.
Så långt tycker jag det går lätt i tankebanorna. Svårigheterna tornar upp sig när man vrider och vänder på åtgärder. Storsatsning på Tullen såklart och gärna massiva förebyggande åtgärder på tunga områden som bostadssegregation, skola och fritidsverksamhet. Och kanske är tiden också mogen för en radikal översyn av polisverksamheten igen, vars ledning den gode Leif GW Persson under långa tider kritiserat hårt. På goda grunder kan det tyckas.
Men hur ändrar vi den kapitalstarka medelklassen från sina vanor? Är det månne kopplingen till den härskande egoistiska valfriheten som följt i spåren av ekonomismens marknadstänk som skördar offer? Kanske ser vi orsak och verkan, men hur ser vägen till förändring ut?