Viljan att vaccinera sig tycks vara vikande. Många har åsikter om vaccin, tidpunkt, vilka som borde vaccineras först osv osv i all oändlighet. Myndighetsläkare mot vanliga barnläkare, allmänhet mot myndigheter.

Många, påfallande många, s.k vanliga människor tycks veta säkert att det nya vaccinet inte har testats tillräckligt för att vara säkert.

Det är i och för sig förtröstansfullt att så många på kort tid läst in sig på hur tillförlitliga vaccintester är och därmed tycker att de kan uttala sig tvärsäkert om att de inte känner sig trygga med de tester Socialstyrelsen och Medicialverket utfört. Jag är mest imponerad av att man kan väga vaccinets ev biverkningar mot annat som man utsätter sig för. Trafik, alkohol, värktabletter godkända på 50-talet, osv.

Solidaritet tycks inte existera som argument över huvudtaget. Att personligen bidra till att influensan inte sprids mer än nödvändigt och därmed minskar utsattheten för riskgrupperna finns inte tydligen. Man har då också vägt in risken för att smittas, bli sjuk och så sjuk att sjukhusvård kommer att krävas. Kanske så sjuk, om man har otur att det otänkbara drabbar en själv eller anhörig. Eller bara struntat i det....?

Men vad som ororar mig mest är den uppenbara bristen på förtroende för myndigheter. Var och en är sin egen lyckas smed och fullt kompetent att bedöma både det enda och det andra, från vaccin via räddningsinsatser vid katastrofer till brottsbekämpning. Allt efter den egna dagsformen och googlande.

Var och en är givetvis i sin fulla rätt att avstå, från vaccin som från andra insatser av samhället. Inte tu tal om annat.

Tyvärr tror jag att det ofta är samma grupper, som ropar högst efter snabba och adekvata insatser från samhället om man själv (mot förmodan) skulle drabbas, som är mest kritiska till kollektiva förebyggande åtgärder.

En klok ung gravid kvinna sa i ett lokalradioinslag som svar på frågan om hon skulle låta sig vaccineras; - Någonstans måste vi utgå från och lita på dem som har som sitt jobb att värdera och ansvara för sådant här.

Jag vill helst inte tänka på vad som skulle kunna hända om det skulle komma att hänga på att åtgärder genomförs snabbt på myndigheters inrådan (vid en allvarlig olycka eller annan katastrof). Kommer det att fungera då, med den tilltro vi visar i ett läge som inte (ännu) är så katastrofalt? Vi får trots allt fortsätta att hoppas det.

 

Gert

4 november 2009 21:49

Kunde inte sagt det bättre själv!

 

John

11 november 2009 22:12

Word...


;)

 

Madeleine Klar

12 november 2009 19:21

Det många anser om vaccinet är inte bara dess brist på tillförlitlighet utan också om det inte är bättre att som i övrigt frisk människa bygga upp sitt immunförsvar istället för att vaccinera sig. En handfull har dött, det finns något över tvåtusen kända fall i Sverige. "Mörkertalet" sägs vara så stort som 300 000, vilket ger 298 000 personer som inte varit tillräckligt sjuka för att söka vård. Att jämföra med alkohol och värktabletter är lika relevant som att ställa vaccinet mot Neurosedyn. Vaccinet sägs ge ett skydd till 90% (eller först sas det att första sprutan skyddar till 40% och den andra till 90%, men nu ska det bara tas en spruta. Om det sen visar sig att det inte räcker med en spruta ska det åter ges två. Myndigheterna verkar ha koll på situationen). Ingen vet hur länge det skyddar. Ingen som förespråkar vaccinet kan svara på hur det är omöjligt att sprida en sjukdom bara för att man själv är vaccinerad. Bristande förtroende för myndigheterna grundar sig i att svenska myndigheter säger en sak medan exempelvis tyska och schweiziska säger något helt annat, och att de svenska myndigheterna ändrar sig i sakfrågor angående vaccinet som de tidigare gett "säkra" svar på. T.ex om små barn ska vaccineras. Eller inte. Eller? Eller inte?

 

Göran Björklund

12 november 2009 20:08

Som sagt; solidaritet tycks inte existera som argument över huvud taget.
Oavsett vilka cyniska räkneoperationer och riskkalkyler som kan presenteras är jag beredd att vaccinera mig, om så "bara" för att ev. rädda en (1) människas liv eller skona denne från onödigt lidande.

http://birka.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De klassiska problemen med kärnkraft: en evig avfallsskuld, olycksrisken, säkerhetsrisker, urangruvor och en sårbar och centraliserad elproduktion, väljer regeringen att tala tyst om. Istället lyfts klimatet som ett av de avgörande skälen till att vi...

Enligt våra beräkningar blir den årliga kostnaden för samhället 8-17 miljarder kronor högre i ett elsystem med 6 gigawatt ny kärnkraft än i ett system utan ny kärnkraft. Detta inkluderar kostnader för flexibilitet och hänsyn till begränsningar i över...

Att antalet lastbilar ökar är ingen nyhet för den som kört bil de senaste decennierna. Markant.En medeltung lastbil (exempelvis 12-16 ton) kan orsaka vägslitage som motsvarar flera tusen personbilar. Det har beräknats att en lastbil kan motsvara slit...

Forskning om så kallade hundvisslor kan bidra till insikter om varför fakta och förnuft sjunker i status i det offentliga samtalet. Enligt Robert Henderson och Elin McCready bedömer åhörare en talare utifrån två faktorer: sanningshalten i talarens ut...

Men när frågan om att ändra i grundlagen för att kunna dra tillbaka medborgarskap är på agendan kommer också de olika måttstockarna för människor i samma samhälle att aktualiseras. Vissa kommer att kunna berövas sitt medborgarskap på grunder som sann...