Viljan att vaccinera sig tycks vara vikande. Många har åsikter om vaccin, tidpunkt, vilka som borde vaccineras först osv osv i all oändlighet. Myndighetsläkare mot vanliga barnläkare, allmänhet mot myndigheter.

Många, påfallande många, s.k vanliga människor tycks veta säkert att det nya vaccinet inte har testats tillräckligt för att vara säkert.

Det är i och för sig förtröstansfullt att så många på kort tid läst in sig på hur tillförlitliga vaccintester är och därmed tycker att de kan uttala sig tvärsäkert om att de inte känner sig trygga med de tester Socialstyrelsen och Medicialverket utfört. Jag är mest imponerad av att man kan väga vaccinets ev biverkningar mot annat som man utsätter sig för. Trafik, alkohol, värktabletter godkända på 50-talet, osv.

Solidaritet tycks inte existera som argument över huvudtaget. Att personligen bidra till att influensan inte sprids mer än nödvändigt och därmed minskar utsattheten för riskgrupperna finns inte tydligen. Man har då också vägt in risken för att smittas, bli sjuk och så sjuk att sjukhusvård kommer att krävas. Kanske så sjuk, om man har otur att det otänkbara drabbar en själv eller anhörig. Eller bara struntat i det....?

Men vad som ororar mig mest är den uppenbara bristen på förtroende för myndigheter. Var och en är sin egen lyckas smed och fullt kompetent att bedöma både det enda och det andra, från vaccin via räddningsinsatser vid katastrofer till brottsbekämpning. Allt efter den egna dagsformen och googlande.

Var och en är givetvis i sin fulla rätt att avstå, från vaccin som från andra insatser av samhället. Inte tu tal om annat.

Tyvärr tror jag att det ofta är samma grupper, som ropar högst efter snabba och adekvata insatser från samhället om man själv (mot förmodan) skulle drabbas, som är mest kritiska till kollektiva förebyggande åtgärder.

En klok ung gravid kvinna sa i ett lokalradioinslag som svar på frågan om hon skulle låta sig vaccineras; - Någonstans måste vi utgå från och lita på dem som har som sitt jobb att värdera och ansvara för sådant här.

Jag vill helst inte tänka på vad som skulle kunna hända om det skulle komma att hänga på att åtgärder genomförs snabbt på myndigheters inrådan (vid en allvarlig olycka eller annan katastrof). Kommer det att fungera då, med den tilltro vi visar i ett läge som inte (ännu) är så katastrofalt? Vi får trots allt fortsätta att hoppas det.