Jag vet inte om man skall skratta eller gråta. Kunde inte undgå en helsidesannons i dagens DN med ett erbjudande om matkasse och recept hem till dörren. Fem middagar för cirka fyra personer. Avsändare en kvinna med titeln Dietist.

Den samtid som man försöker lära sig hantera bjuder ständigt på krumsprång. Jag som trodde att det var det fria valet som var upphöjt till statsreligion och subopimeringar kring de egna unika personliga önskemålen var medlet.

Så dyker experter upp och vill planera, förutbestämma exakt vad du skall stoppa i halsen den närmaste veckan, baserat på vad som är det bästa för din kropp. Och det är ingen statlig myndighet som vågar försöka göra om Socialstyrelsens klassiska och monumentalt begabbade lilla försök att rekommendera att ett antal brödskivor borde ingå i kosten. Det är aktörer på marknaden som erbjuder centralstyrningen. Hela Hammarby Sjöstad förväntas tugga i sig fläskkotletter på ett givet kommando, om det här företaget blir framgångsrikt.

Frågan är väl nu om detta bara är ett lite exempel i tiden, där tidspress kräver nya lösningar för barnfamiljer, eller om vi ser en omsvängning i vardande av större mått? Prenumerera på veckans klädplagg, utvalt av en säker trendexpert? Veckans vinbox?

Vi har ju i och för sig sett sådant här hända i macroformat tidigare när EU-kollektivet drogs med besvärande överskottsproduktion av olivolja och vin. På ganska kort tid lärde vi oss att lägga om vår livsstil och välja "Medelhavsmat" framför annan mat, påhejade av TV-kockar och livsmedelsimportörer. Alla på en gång ändrade vi våra vanor, givetvis av fri vilja. Men planerat.

Nu vet jag vad det givna motargumentet är; det är ju frivilligt på individnivå att välja att få maten hem i kasse eller avstå och själv gå till affären.

Jadå, vilket det också var att följa Socialstyrelsens tips en gång i tiden!

Författaren (och experten?) David H Freeman hävdar i boken "Wrong. Why experts keep failing us" att varannan tidningsartikel innehåller åtminstone ett fel och att de flesta rapporter och studier som läggs fram har helt fel.

Hans bok anmäls i Dagens Nyheter den 6 juli.

Föfrattaren är ekonomijournalist kan tilläggas.

100 % av alla ekonomiska prognoser visar sig inte överraskande också vara uppåt väggarna enligt samma källa.

Orsakerna till dessa sakernas tillstånd uppges vara karriärsug hos forskarna och nyhetshunger hos medierna.

Är det inte det vi alltid trott, eller i vart fall hoppats på? Eller kan det finnas en mer näraliggande förklaring? Kan det vara så att den analys som Freeman gör efter moget (forskar-)övervägande kan komma att vederläggas av senarekommande rapporter? Freeman har kanske, när allt kommer omkring bara gripits av lite karriärsug och hans förlag av lite nyhetshunger?

En stor bok(tegel)sten i ett monumentalt glashus?

Den som lever få se!

När Nike lanserade en av sina nya skomodeller fick vi oss beskrivet hur det gick till. Journalister blev inbjudna till exklusiva intervjuer med Zlatan av Nike. Världspressen kom, så ock svensk media förstås. Intervjuer (hur exklusiva de nu kunde vara?) på löpande band. Bilder på skon var ett krav. Påföljande "utlottningar" osv.

Idag ser vi mönstret upprepas igen. Sportbladets förstasida innehåller en obetald annons för en nya Adidas-sko. Den nya mediagunstlingen Leo Messi ställer upp på de exklusiva intervjuerna. Skon marknadsförs på textplats, lätt förklädd till tävling, av Sportbladet.

Det som gör mig riktigt illa till mods är inslaget i kvällens sportsändning på SVT. Även vårt svenska public service - flaggskepp har låtit sig snärjas av Adidas lockrop. Av en händelse har även SVT en intervju med guldkalven Messi framför en "backdrop" fylld med den nya skons varumärke. Även SVT har alltså stått med mössan i hand i kö för att vara med i lanseringen av en ny fotbolls-sko.

Vad är de stolta skrivningarna i de pressetiska reglerna värda, de som handlar om textreklam? Skit och ingenting vad det verkar. Att Sportbladet lånar sig till slikt förvånar mig inte, men SVT. Vem kan man lita på? Inte heller SVT tycks längre stå fria och oberoende. Jag orkade inte kolla om TV4 också hade ett exklusivt inslag med Messi, eller Fotbollskanalen? Hade jag blivit förvånad om de hade haft det?

Ständigt denne Mikael Wiehe. I min ungdom fanns han där med runda glasögon mitt i Hoola Bandoola. Jag såg dem några gånger. Kommer mest ihåg en konsert på Folkets Hus i Stockholm och en på Kåren i Göteborg 1975. Lite senare även på Gustav Adolfs Torg i Göteborg, fast då bara Wiehe och Afzelius. Köpte deras skivor i början. En rad klassiker (måste bekänna att jag tillsammans med en kollega skrivit en alternativ hyllningstext till Vem kan man lita på - och faktiskt även varit med och framfört den i ett slutet sällskap).

Åren gick. Så fanns han plötsligt där igen. Denna gång korsades våra vägar på Folkan i Borås. Solo och akustiskt. När han spelade Kheops pyramid fick jag en underlig känsla av tidlöshet. Nästa ett halv liv låg emellan nu och då. Mycket har hänt och ändå inte. Jag kom också att tänka på vad John Lennon sa; -Jagkan inte se mig själv som 60 och spela She loves you.

En hel del av ramverket har ändrats. I Borås gick Mikael direkt av scenen för att kränga/signera skivor i foajén, glatt småpratande med publiken medan han växlade pengar.

Men ändå; så tryggt det ändå kändes på något sätt. Wiehe förnyar sig, nya utgåvor kommer, som det alltid har gjort. Nya klassisker föds. Oavsett hur det går i valet kommer nog "Vi skall ta det tillbaka" att tillhöra den kategorin gissar jag. En bra låt är alltid en bra låt. Så för den trygghetsnarkoman man nu en gång för alla är, så känns det lugnande för kropp och själ att veta att än en tid kommer musiker och musiken man växte upp med att finnas kvar - se och hörbar live. Wiehe är definitivt en av dem man blir glad att återse.