Kunde man inte ana? Trodde bara det handlade om att komma in under kärnvapenparaplyet? Fler tunga intressenter alltså?

  Det mäts och mätningar presenteras. Opinion kallas det ibland. Trillar siffrorna över 50% brukar analytikerna ta till stora ord. Paradigmskiften och så.

Natofrågan har i krigets skugga visat på ökande opinionssiffror. Så och i Finland, har vi nogsamt fått oss till livs. Där har siffrorna nått över den magiska punkten. vilka mätningar, hur de går till och vilka frågor och alternativ rapporteras sällan.

Därför har frågan nu kommit upp högt på den s.k politiska agendan, kanske högst inför valet. Skapar oror för den har ju aldrig varit där förut. Vi har länge, länge varit trygga med mantrat "Alliansfrihet i fred och neutralitet i krig".

Lite märkligt kan det då tyckas att det finns en annan fråga som länge tydligen kunnat redovisa en klar, mycket klar folkvilja. långt över den magiska "tipping pointen" i flera olika mätningar (så också i Finland frestas man att påpeka lite övertydligt, ja i resten av världen f-ö.), men då är de förgtroendevalda på central nivå inte beredda att kasta allt annat över bord och hetsa fram nya beslut. Den makalösa tondövhet som uppvisas kan bara betyda en sak. Det finns uppenbara intressekonflikter i den frågan. Ett korrumperat minfält av sällan skådat slag.

”Den pågående massakern i Ukraina är, precis som invasionen 2014, ett paradexempel på hur detta fungerar i praktiken. Också nu balanseras den militära inkompetensen och brutaliteten av en desto mer sofistikerad propagandakampanj, där strategin är ett direkt anfall på fakta. Även det mest uppenbara förnekas och kombineras med en obetingad proklamation av oskuld. Inget krig äger rum ? men om det gör det är det alltigenom berättigat. Ryssland har inte invaderat Ukraina ? men om det har det är det den ondskefulla omvärldens fel.
I sin bok ?Vägen till ofrihet? (2018) kallar den amerikanske historikern Timothy Snyder fenomenet för implausible deniability - ”icke trovärdigt förnekande”. Konceptet är enkelt: genom att förneka vad alla egentligen vet skapar Putin och de ryska propagandamakarna ett slags lögnens gemenskap inom Ryssland. Ju mer uppenbar lögnen är, desto tydligare visar många ryssar sin lojalitet mot regimen.
Samtidigt skapar strategin osäkerhet i en västvärld där medierna är vana att återge båda sidorna av saken. Men en person som säger ?jag ljuger öppet för dig och det vet vi båda? drar undan mattan för hela systemet ? och i förlängningen för hela den liberala demokratin. Det är samma dilemma som under Donald Trumps tidigare (och kommande?) presidentskap: en demokrati kan bara fungera så länge alla är överens om att det finns sanningar som alla kan vara överens om och att fakta över huvud taget existerar.”

https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-minns-du-nar-putins-logner-var-en-fantasi-pa-netflix/

?Det radioaktiva avfallet från Sveriges kärnkraftverk ska hållas avskilt från människor i 100 000 år. Lika länge måste kunskapen om dess risker hållas vid liv.?
Och det pratas och spekuleras om mer kärnkraft i Sverige? Och kärnvapen som något vi vill associera oss med?
https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/aktuellt/nyheter/2022/urtid-moter-framtid/

Även om Finland skulle säga Ja till Nato bör Sverige våga säga nej. Hela debatten är just nu gravt krigsskadad och saknar det långsiktiga perspektiv som alliansfriheten rymmer. Ett Nej till Nato är ett Ja till en rad andra saker: kamp för en kärnvapenfri värld, arbete för fred och nedrustning.

Göran Greider

Anledningen är enligt Jonter att även om en av försvarsalliansens grundbultar är att en attack på ett medlemsland är att betrakta som en attack på alla medlemsländer, är det upp till var och en att fatta beslut om stöd.
? Då görs det bedömningar som har att göra med vad som står på spel. Är USA beredd att offra New York för Paris eller Washington för Tallinn? Vad är säkerhetsgarantierna värda när krisen är för dörren? säger Jonter.

https://omni.se/a/lVjpVe

När man ser sammanställningar över f.d politiker, statssekreterare och sakkunniga/talskrivare som återfinns i marknadsskolebolag, marknadssjukvårdsbolag, kommunikationsbyråer och fastighetsbolag som äger samhällsfastigheter får man en bra illustration av Klägget.
Håkan Juholt visste vad han pratade om och det bevisas, om och om igen.