Att vapenlobbyns makt över USA:s politiker är stark visste vi redan. Att skolskjutningar inte kommer att ändra det sjuka systemet med vapenhanteringen är heller ingen avancerad profetia. Det är för peningstarka intressen som utmanas.
Men bristen på logik blir så uppenbar att den närmar sig det skrattretande hållet. När expresidenten med den röda kepsen besöker en årliga vapenmässa i Huston i dagarna råder det vapenförbud i hallen. Tvärt emot generella devisen att fler vapen ökar säkerheten. Hot och våld i samhället måste mötas med att fler, och helst alla gissar jag, bär vapen, är det gängse sättet att argumentera. Men det gäller tydligen inte i kretsen av de närmaste anhängarna och en av deras främsta beskyddare. Då är alla vapen bannlysta.

Äntligen ett normalt land utbrister den stora kvällstidningarna ledarskribent. Fyller sedan triumfatorskt på med den ena segerformuleringen efter den andra. Nu kan Försvarsmakten sluta låtsas, vänster sörjer, vi har äntligen hittat hem efter ökenvandringen och de sista resterna av Olof Palmes arv gör nu Socialdemokraterna upp med.
Så kan det låta när man utropar sig själv och sina åsikter till vinnare. Har sett andra i debatten som också utpekar alliansen med medlemmar som Turkiet och Ungern som demokratikompisar som man nu slutit förbund med och kommit hem till. Så det återstår väl bara att gratulera till valet av allierade för de som så länge önskat att sådana band skulle knytas samman, tätt.
För mig får de gärna ropa hej många gånger före eventuell bäckpassage.
De finns de som gått längre än ledarskribenten ovan. Om man inte varit för är man emot, och dessutom antingen fredsskadad eller Putinkramare. Att välja fred och inte motsatsen, hur kan det vara värt ett sådant förakt?

Jag har lånat både rubrik och avslutning från Björn Wiman i morgondagens pappersDN: "Den brittiska tidningen Guardian publicerade i veckan en stor granskning av hur världens olje- och gasjättar är i färd med att aktivt sabotera alla möjligheter att klara det klimatmål som alla världens länder kommit överens om. Tidningen kunde avslöja existensen av 195 "koldioxidbomber" över världen, det vill säga gigantiska olje- och gasprojekt som var för sig skulle motsvara minst en miljard ton av koldioxid och sammanlagt motsvara runt 18 års samlade globala utsläpp."
Uttrycket att pendla mellan hopp och förtvivlan känns snart överspelat.
Förutom den hopplöshet som i Wimans krönika tar avstamp i den senaste partiledardebatten kan man också bara sucka uppgivet över veckans debattartikel om vems "fel" det är att unga har miljöångest och tramsandet om färgskalor på väderkartor som en riksdagsledamot torgförde. Bara för att nämna något som också bidrar till känslan av att politikerskrået verkligen inte är några att sätta sitt hopp till. Men priset vid pump försöker de sänka iallafall, så ock mångas förtroende.

Är det sant att Nato kallas Otan en vecka i månaden för att fransmännen kräver det? :-)

Det mesta är nog redan sagt om Sveriges Natoansökan. Till det kan också läggas att vi hamnade huvudstupa rätt in i stormaktspolitiken. Ett vitt konvolut med flaggan på lämnas över i Bryssel till en norrman. Sedan var cirkusen igång.
Kunde någon ha förutsett detta? Vem vet? Snubblade över den gamla teorin om den svarta svanen som formulerats av Nassim Nicholas Taleb. Han hävdade att de stora omvälvade sakerna sker slumpmässigt och är svåra att logiskt förutse. Och omvänt; vi låser oss vid logiskt tänkande byggt på erfarenheter och statistik. Låter inte fantasin få utlopp. Allt detta om jag har förstått de som skrivit om teorin rätt. Inte läst själv.
Lika lite som det var få, om ens någon (inte brett uppmärksammat i.a.f.?) som förutspådde invasionen och det klassiska angreppskriget på Ukraina, lika lite tror jag att någon kunde ana Turkiets utpressning. Även om det efterhand beskrivs som ett regelmässigt uppträdande från deras sida, för att vinna fördelar. Visst varnades för att vi riskerade att inte kunna arbeta lika kraftfull mot t.ex kärnvapen efter ett inträde. Att vår självständiga röst skulle försvagas, Men det här inledande kaoset?
Så man blir lite nyfiken på att läsa mer om Talebs svarta svan. Vi vill så gärna hitta orsaker och koppla ihop det med verkan, men hur stor del är egentligen ett resultat av slumpens skördar?
Det är nog kanske ändå ingen slump att just Turkiet bland Natoländerna är om inte en svar svan, så åtminstonde ett svart får.

Aula eller gymnastiksal har inget egenvärde skrev tankesmedjan Timbros programansvarige för välfärd på Twitter. Inte heller skolbibliotek tycks ha någor egenvärde, trots lagkrav. Knappt fyra av tio av skoleleverna har tillgång till ett sådant, bemannat med minst en halvtidstjänst. Inom fristående skolor är gymnasisternas och grundskoleelevernas tillgång till skolbibliotek försvinnande låg (15 procent respektive 18 procent). (Dessutom: de senaste 25 åren har 3 av 10 folkbibliotek försvunnit, vilket motsvarar 20 nedlagda folkbibliotek per år. De senaste 10 åren har det försvunnit drygt 10 folkbibliotek varje år.) Siffrorna kommer från Lärarstiftelsens rapport Biblioteksdöden.
Nedmonteringen av allt som kan liknas vid gemensamma nyttigheter fortsätter och hittar ständigt nya områden. Att fristående skolkoncerner inte skall belastas med lokalkrav (och krav på skolbibliotek) faller sig helt naturligt för Timbro. En uppenbar försvårande teknikalitet för vinstoptimering, som därför måste värdesänkas i debatten. Se till utbildningsresultaten istället menar Timbro. Det som Skolinspektionen kallar glädjebetyg och betygsinflation.
Vet inte om den avledningsmanövern var så värst genomtänkt? Men den hade kanske åtminstone ett egenvärde för den programansvarige?

Som andel av samhällsekonomin minskade den offentliga sektorn från en 60%-nivå under 1980-talet till 50% år 2015. Antalet statsanställda har i princip halverats mellan 1980 till 2017. Skatteinkomsterna, som andel av BNP, har minskat mellan 1998 till 2016 från 51% till 44%, vilket är lika med 1980 års nivå. Samtidigt har antalet offentliganställda minskat med 10 procentenheter mellan 1980 - 2017.
Till detta kommer att antalet sysselsatta i privat välfärdsverksamhet har fyrdubblats under samma tid.
Siffrorna är hämtade från boken Klass i Sverige, utgiven av tankesmedjan Katalys. Författarna till detta kapitel av antologin sammanfattar utvecklingen som en omfattande omfördelning av resurser, makt och inflytande från den demokratiskt styrda gemensamma sektorn till den av marknadskrafter styrda privata sektorn.
Till detta kan den accelererande utvecklingen på skolområdet, med stora privata utbildningskoncerner, och utförsäljningen av samhällsfastigheter. I dagarna presenterar dessutom tidningen Kommunalarbetaren siffror på att 200 av landets 290 kommuner har krymt äldreomsorgens del av budgeten de senaste tjugo åren.
Siffror säger en del. Våra egna iakttagelser i vardagen fyller på. Men ingenting uppstår ur tomma intet eller av en händelse. Det finns politiska beslut bakom varje omdaning av den gemensamma sektorn.