En kvinna mördas på öppen gata i Visby under Almedalsveckan. En omskakande händelse. Kort därefter rullar veckans DJ-battle igång. Omskrivet event sedan tidigare. Nu kritiserat för att det inte ställdes in p.g.a den tragiska händelsen.
Arrangörerna hänvisar till polisen som inte bedömt att hotbilden för veckan oförändrad och att alla arrangemang med seminarier och föreläsningar kunde fortgå.
Men bara för att man får betyder inte att man måste. Duger inte att gömma sig bakom de övergripande hotbildsbedömningarna. Mycket av det som sker i Almedalen är seriös diskussion som mycket väl kan fortgå under sådana här omständigheter. De var kanske t.o.m önskvärt för många att få möjlighet att dela sina känslor och upplevelser. Flera partier sa sig avstå från politiska utspel av respekt. Då kan man verkligen sätta ett stort frågetecken varför ett jippo utan varken politisk eller annat seriöst innehåll nödvändigtvis måste tondövt rulla på, som om ingenting hänt? Ansvaret för att det skedde faller helt och hållet på arrangörernas egna bedömningar av lämpligheten. Klent att de inte vågar stå för sin syn på det egna arrangemanget i förhållande till det som inträffat. Man lät sina egna intressen i eventet stå över alla andra hänsyn. Förmodligen ekonomiska.

”Däremot finns det anledning att se med stor skepsis på det som är själva grundbulten i fenomenet samhälls­fastigheter: att låta privata aktörer finansiera och äga ofta ganska enkla fastigheter avsedda för offentlig verk­ samhet. Starka skäl talar för att det blir billigare för medborgarna om staten, regionerna och kommunerna själva äger de fastigheter de verkar i.”

Så avslutar Lars Heikensten, tidigare riksbankschef och Hans Lindblad, tidigare riksgäldsdirektör, sin debattartikel i DN idag. Så då återstår det bara för de kommunala representanterna som valt denna väg att tala klarspråk i sin argumentering. De ekonomiska incitatementen är borta. Återstår inkompetens, korruption och vänskapskapitalism.
Som en moderat justitieminister en gång konstaterade; det är inte kriminellt att vara dum i huvudet.

In i Nato, mer kärnkraft kan snart bli verklighet, vi öser pengar över försvaret. Hårdare straff rullar in som på ett pärlband. Flyktinginvandringen är strypt till ett absolut minimum. Klyftorna i samhäller ökar. Den delen av offentliga sektorn som arbetar med välfärd skrivs ner. Skatterna hålls nere och inga återställare på det området. Skolan blir gradvis mer och mer en marknadsskola (finurligt byggt system som sakta med säkert tuggar på åt det hållet). Många kommuner säljer ut sina fastigheter till politikerkompisar, så dessa kan få sitt levebröd. Sjukvården dras med strukturella problem som ger ökande vårdköer (som inte är covidkopplade, de finns också parallellt). Därför kommer försäkringslösningar att upplevas som än mer attraktiva snabbspår till vård. Självuppfyllande, så att säga. Sjukvårdssystemet tappas dessutom effektivt på resurser via nätläkarbolagen. Fiffigt system det också. Den fria dragningsrätten på allmänna medel har många ansikten. Public Service har fått sin finansiering lagd i händerna på riksdagen. Fiffigt, då kan de strypas snabbt och effektivt med ett klubbslag. Krattat i den manegen.
Ett axplock som borde ge oppositionella av olika färgkulörer, utom de rödare nyanserna förstås, lite lugnare puls.

Nu kräver ett parti att de övriga politiska partierna skriver under på att de följer och förvarar svensk lag. En av många hundratals lagar. Vad skall vi tro om de andra? Hänger de löst nu? Eller har vi fler krav på undertecknande av utvalda lagar på gång. Grundlagarna kanske - hur är det med dem? Bäst att underteckna! Eller?
Kan man hoppas på att väljarna sätter stopp för sådant här trams i höst? Är nog för mycket att hoppas på, är jag rädd. Den nedåtgående spiralen fortsätter att skruvar sig målinriktat.

Filosofidoktorn Anna-Karin Selberg skriver i dagens DN om moderna lögner, och hur dessa bygger på tankar formulerade av Adolf Hitler. Ju större och fräckare lögn desto bättre.
Anklagelser om valfusk och s.k militära aktioner för att bekämpa nazister, ja vi känner igen dem. Avslöjas de kan de få ännu större genomslag och förnyad cikulationsförmåga. Kravet på omvänd bevisföring, att bevisa sin oskuld eller att allt har gått rätt till, riskerar på så sätt bli kontraproduktiv till sanningen.
Vi småljuger alla till vardags. Vita lögner som företeelse har ju fått sitt egen lögnklass. Politikerskrået töjer allt som oftas på sanningar så det passar det egna syftet. I artikeln beskrivs hur de rena trollfabrikerna arbetar.
Så hur förbereder vi väljare oss inför eventuella stora lögner i höstens valrörelse? Känner vi ens igen en sådan när vi hör den, i sin svenska omgivning?
Eller vad sägs t.ex om förtida antydningar om valfusk i det svenska valet? Kommer de att upprepas tillräckligt ofta, så att de inte alls känns som något främmande i mitten av september?

Sitter alltså ett gäng svartrockar och lägger sina pannor i djupa veck för att bena ut om det ena eller det andra påfunden som tillkomit i världen efter 1780-talet är förenliga med de formuleringar som nedtecknats då. Grundlagar kallar man det. Får livsavgörande konsekvenser för nu levande och verksamma människor.
Uttolkning av uråldriga heliga skrifter gjorda av svartklädda män har av många ansetts inte haft så stort värde i ett modernt samhälle. När de också används för rättsskipning har det fått särskilda namn, med negativ klang.
När den typen av lagtolkning används med tydliga politiska förtecken för att vrida utvecklingen årtiden bakåt (och dessutom utovas, förutom bakslaget med det upphävda skyddet för rätten till abort, en rad andra förändringar som gör en mörkrädd) har den och den högsta domstolen i USA förlorat all legitimitet, gentemot resten av den demokratiska världen. Kan nu jämföras med hur den så kallade rättvisan skipas i de länder som fortfarande har mycket långt till att benämnas som demokratier.

Inte ofta, nästan aldrig för att vara mer exakt, upplever jag en hisnande känsla när jag tar del av innehållet på ledarsidorna. Utom ett lysande undantag. Det är när Andrev Walden publicerar sin kolumn på DN:s ledarsida. Han ger en alltid, ja det är en garanti jag utfärdar, alltid tänkvärda texter. Vilket absolut inte kan sägas om andra i den branschen.

Läs bara citaten nedan. När läste du senast något sådant på en ledarsida? Berätta i.s.f det gärna.

”Om du tar en vindruva med en diameter på 2 centimeter och fördubblar vindruvans storlek 90 gånger har du plötsligt en vindruva med en diameter på 2,6 miljarder ljusår. Det är en vindruva som rymmer 26 000 galaxer av Vintergatans storlek uppradade som smultron på ett strå.”

Eller:

”Människobarnet brukar fördubbla sin vikt under första halvåret på jorden men om ett barn fortsatte att växa i den takten, med fördubblad vikt var sjätte månad, skulle kroppen bli den största planeten i vårt solsystem redan under 44:e levnadsåret. Två år senare skulle köttplaneten börja lysa med ett svagt rött sken, förvandlad till en dvärg­stjärna under trycket av sin egen massa, för att sedan kollapsa in i sig själv och bli ett svart hål vid 54 års ålder.”

https://etidning.dn.se/shared/article/om-du-tycker-att-inflationen-ar-hog-skulle-du-se-ett-nyfott-/3av8Xfxv

Reportaget om den kommunala marken i Täby som annekterats (om man vill uttrycka sig försiktigt) verkar på kort tid ha fått stort genomslag. Helikopterplattan i samma område blir nog också en snackis.
Men mest har en kommentar från en av de som tagit kommunens mark i anspråk för eget bruk etsas sig fast hos mig. Den kretsar kring ordet avundsjuka. Alla vi andra skulle alltså känna avund mot de som oriktigt tillägnat sig något som inte var deras?
Jag förbehåller mig rätten, är ett annat sätt att försöka för dig själv och andra rättfärdiga tveksamheter eller rena olagligheter. Det finns en mängd varianter. De gemensamma för de som använder det här orden och uttrycken är att de vill signalera makt och samtidigt visa sitt förakt för de som ifrågasätter och påpekar. Notera t.ex nästa gång du hör någon som möter en fråga eller ett påstående med en motfråga.