”Klimateffekterna måste bedömas ur ett livscykelperspektiv. Kärnkraftens största utsläpp kommer från kärnbränslecykeln, det vill säga uranutvinning, anrikning, avfallshanteringen med mera - inte driften av reaktorer. Begreppet ”Fossilfritt” syftar enbart på det förbrukade bränslet i kraftverket och har liten relevans från klimatsynpunkt. Totalt medför kärnkraften ur ett livscykelperspektiv många gånger större koldioxidutsläpp än förnybar energi. Enligt en oberoende, omfattande studie från Stanforduniversitet (M. Jacobson, 100 % clean renewable energy, Cambridge University Press, 2021) orsakar kärnkraft 9-37 gånger större koldioxidutsläpp per kilowattimme (kWh) än sol och vind. Att ersätta förnybart med så kallad fossilfri kärnkraft innebär alltså också en minskad ambitionsnivå i klimatarbetet.”

Göran Bryntse
Teknologie doktor samt ordförande i Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO
Thomas B. Johansson
Professor emeritus i Energisystem vid Lunds Tekniska Högskola
https://www.aktuellhallbarhet.se/alla-nyheter/debatt/karnkraften-slapper-ut-mer-koldioxid-an-sol-och-vind-och-kostar-3000-miljarder-kronor-mer/?fbclid=IwAR3SaGFRyTdeiNe5v4rqGLj-8n2FZkBYt7uJVtwMbBFujv1VFQUlCy13GCQ

Valaffischerna? Har de inte överlevt sig själva? Blivit mer en symbolhandling för partierna att samlas kring. Utforma budskapen, hantera utskick av affischer och sedan den heliga riten; åka runt och knacka ner dem i marken. Sedan kommer skadegörelsen och anklagelserna om vandalisering orkestrerad av konkurrenterna.
Som förmedlare av ett politiskt budskap har de noll och intet värde för oss väljare. För att höja valtemeraturen då? Tja, när media är fullt av politiska utspel lär det inte behövas några tidlösa budskap på lyckstolparna.
Pamfletter, dörrknackning, give-aways till pendlare, valstugor och bokbord på torget. Kanske ett och annat kort anförande med bärbar ljudanläggning. Det mesta av dessa traditionella, men konstlade, kontaktytor med presumtiva väljare har väl sina för- och nackdelar. Men låt oss slippa de intetsägande valaffischerna i nästa val. Deras enda existensberättigande framöver är på utställningar för framtida generationer över hur kampanjer en gång i tiden bedrevs. Där hör de hemma!

Förr röstade man kanske som sina föräldrar, kanske efter sin samhällsklass eller kanske efter en ideologi man trodde på. Ofta sammanföll nog detta och valet mellan partier blev inte så svårt och ändrade sig inte över tid.
I takt med den samhällsutvecklingen har mycket av detta kommit på skam. Helt andra och nya mönster uppträder. Bland annat har taktikröstning vuxit fram som en icke föraktlig faktor, speciellt i ett förväntat jämnt parlamentariskt läge.
Varför taktikröstningen har ökat kan man fråga sig. Jag har en idé. Jag tror det delvis också hänger ihop med de alltför ofta publicerade opinionsundersökningarna. Nu i valtider är det ju daglig politisk pulsmätning. I kombination med människors vilja att påverka får det den konsekvensen att man taktikröstar. I våra huvuden kan vi överlägga dagligen, om så är, hur vår röst kan få största möjliga genomslagskraft. Utan mätningsvansinnet hade nog inte det kalkylarbetet uppstått på samma sätt. Vi hade bara haft ett tillfälle att kanske tänka i de banorna, och i övrigt mer reagera på debatter och dyl, lyssnat på personer i omgivningen som vi har förtroende för och kanske också förlitat oss på en grundsyn och låtit detta väga tyngre i valet. Nu ger den svindlade hastigheten som prognosticerade valesultat presenteras sken av att möjligheten finns att på påverka eller ändra utgången på ett annat sätt. Och det föder i sin tur tanken att ha en strategi och en genomtänkt taktik och inte bara rösta efter sin politiska magkänsla.

”Finns det ett regeringsalternativ för en väljare som vill att det ska vara olagligt att diskriminera män­niskor på grund av etnicitet?
Nej. Det existerar inte i riksdagsvalet den 11 september.”

”Men den svenska valrörelsens två poler är överens om att svenskhet är ett konstruktivt politiskt projekt. Nationen dominerar politiken.”
”Oavsett vad vi tycker och känner så är nationen inte biologi. Den avgör inte om vi är bra människor eller inte. Den avgör inte om vi bygger ett bra samhälle eller inte.”

Hanna Eklund
Biträdande lektor i författningsrätt och Marie Sklodowska-Curie Fellow vid Köpenhamns universitet

https://etidning.dn.se/shared/article/ingen-gar-langre-saker-det-borde-vara-olagligt-att-diskrimin/FqSRnIGM

Jan Guillo skriver i sin krönika i Aftonbladet: ”För 30 år sen taktikröstade 5 procent av svenskarna på ett parti de egentligen inte stödde, idag 20 procent.”

Inte alls konstigt kan man tycka. De som vi skall rösta på ägnar ju så stor del av sin egen verksamma politiska tid till politiskt spel. Positionering och maktspel.

Det kan säkert finnas en hel del osäkerhet i den här typen av siffror, som i alla undersökningar som bygger på självskattningar. Men att väljarna också anammar både tankesätt och beteende verkar rimligt. Det är nog som det är med barn; de gör inte som vi säger, de gör som vi gör.

Ideologierna är döda och flyfotad anpassning är det som gäller. Det mesta är förhandlingsbart för de flesta. 
Hur rätt hade inte Groucho Marx när han sa: ”- Jag håller hårt på mina principer, och om dom inte passar så har jag andra.”

”Partier bildades en gång för att påverka väljarna med sina idéer och förslag. Den som aktivt ville påverka ett partis idéer och förslag fick gå med i det.

Så fungerar det knappast längre. Vad partierna har att säga, deras budskap om man så vill, verkar alltmer påverkas av vad opinionsanalyser visar att deras väljare vill höra. Vad deras väljare vill höra verkar i sin tur mindre påverkas av vad partierna säger och mer av vad som sägs i den digitala världens alla påverkanskanaler - där det ofta är svårt att veta vem som vill påverka väljarna till vad - och varför.

Däremot lätt att se hur det kan öka misstron mot vad partierna har att säga, eftersom partier som tror sig behöva säga vad väljarna vill höra, och därför är beredda att kanske säga en sak ena dagen och en annan nästa, förlorar i trovärdighet. Och därmed sin förmåga att säga något som väljarna inte nödvändigtvis vill höra, men som kanske måste sägas ändå.

Risken med en sådan utveckling är att partierna kan komma att styras av krafter och opinioner som de själva inte längre kan påverka.”

Göran Rosenberg, Godmorgon världen 28 augusti 2022

https://sverigesradio.se/artikel/goran-rosenberg-att-lyssna-till-valjarna

Så lätt det är att använda forskning och statistik samt hänvisa till experter. Till och med föreslå expertstyre - vilket ändå måste förstås som överlämnande av beslutanderätt.
Men ve den expert som vågar ha en avvikande mening. Då är det inte långt till fördömanden. Någon stringens i förhållandet till experter är det sannerligen inte från politiskt håll. Nu senast är det en polischef på Nationella operativa avdelningen (NOA) som dristat sig att uttala något som inte tycks falla alla politiker på läppen.
Han må ha rätt eller fel men respekten för experter från politiskt håll sitter bevisligen inte djupare än bedömningen av deras nyttighet i kampen om opinionen. Även om det råkar handla om valrörelse och ett upptrissat stämningsläge borde respekten för sakkunskapen kräva mer än så från politiskt håll.

”… och man försöker muta oss med resterna av visionerna
och när prinsar och presidenter
ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det, dom just har sagt
då kommer Lille Gerhard hem till mej
och häver sej på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på?”

Det var sant då det skrevs och ännu sannare idag!