Undrar hur vi sett på sakernas tillstånd om rubrikerna från första stund hade formulerats som Drogkriget eller Knarkmaffia. Som vi är vana från andra länder, som när det handlar om Mexico eller Colombia. Vi dras istället med signalprefixet Gäng. Av någon anledning.
Hade diskussionen även då handlat ensidigt om hårdare straff? Eller hade vi då förmått oss hålla fler tankar i huvudet samtidigt, och kanske tvingats fundera lite mer kring vad konflikterna handlar om och vilka som i slutändan stoppar in de stora pengarna som håller långa internationellt utbredda distributionskanaler öppna?
Eller kanske är det bara så enkelt att det passar bättre in i den för tiden förhärskande politiska retoriken, söndertrasad som den är av kulturkrigarnas problemformuleringsprivilegium?

Kulturkrigshatet rullar vidare. Först invandringen, journalister/public service och även kulturen i snävare mening. Eftersom hatet tydligen måste matas ständigt för att hållas vid liv riktas nu bannstrålarna, kanske lite oväntat, mot stadsplanering. Begreppet 15-minutersstaden hamnar i blickfånget.
För en utomstående betraktare känns angreppsvinkeln lite apart. Inte så säker på att de bredare folklagren varken har fullständig kontroll på vad begreppet står för eller känner sådan aversion mot idébilden att den spontant håller hatgrytan kokande. Artikelförfattaren hintar om en delvis annan förklaring nämligen att fossilindustrins lobby kanske är drivande. Den heliga bilens framfart är ju hotad om stadsplanerarna plötsligt börjar fundera i nya, icke bilburenprioriterade, banor. Eller också har kaka funnit sin maka, en osynlig allians, ohederlig eller ej, bildats som drar åt samma håll?
Om denna draksådd också skapar avsedd splittring och ilska återstår ännu så länge att se.

https://t.co/GT2v4OuxGV

För den som vill läsa själv och bilda sig en uppfattning om det som står i rubriken, och inte vill få sin världsbild definierad av den nya medarbetaren på ledarsidan i Dagens Nyheter, får här en länk till sammanfattningen. Det handlar alltså om en kunskapsöversikt från Brottsförebyggande rådet, BRÅ.
Bra träning för att se hur man relativt lättvindigt kan vinkla från vederhäftigt underlag och dra långtgående slutsatser.

https://bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2023-03-01-socioekonomisk-bakgrund-och-brott.html

Hör Mikael Wiehe (länk nedan)

https://www.hd.se/2023-03-06/ja-det-ar-nastan-sa-man-spyr?hor-mikael-wiehes-protestsang-mot-nya-terrorlagen

Erdogan regerar som en gammeldags despot

Sen vill han kallas demokrat

Ja, det kan vi skratta åt

Men journalisterna och kurderna kan hålla sig för skratt

om Sverige tar order från främmande makt

Stoppa lagen…

Partierna i Riksdagen

som ska fatta beslut

om ifall delar av grundlagen

ska bytas ut

vill bara in i NATO:s

atombombsparaply

med hjälp av paschan i Ankara

Ja, det är nästan så man spyr

Stoppa lagen…

Yttrandefriheten

ska vi inte rucka på

Den har tjänat Sverige väl

i många hundra år

Som Biskop Tomas sa en gång

i sin sång om friheten

så är den är värd att kämpa för

liksom man slåss för hus och hem

Stoppa lagen…

De?e dags att välja sida nu

De?e dags att ta parti

Vi kan inte dra oss undan

eller ställa oss bredvid

Om Sverige vränger lagen

då blir sultanen stolt

Men om lagen stoppas

visar vi respekt för Sveriges folk

Stoppa lagen…

(Text och musik: Mikael Wiehe)

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/wAxQM4/olle-svenning-om-turkiet-nato-och-demokratin

Vad skall vi ha lagrådet till, kan man undra? Både nuvarande och tidigare regeringar verkar ha en rätt lättsinnlig inställning till denna instans. I Lagrådet ingår domare från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Även andra lagfarna personer, till exempel nyligen avgångna ledamöter av dessa domstolar, kan förordnas att ingå i Lagrådet.
Lagrådet ska granska hur lagförslag förhålla sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt. Ursprunget till denna laggranskande institution går att spåra ända tillbaka till slutet på 1700-talet.
Man kan ändå lätt få intrycket att de folkvalda väljer sitt förhållningssätt. I opposition blir det lätt ett slagträ. I majoritetsställning något som man kan förhålla sig till, möjligen kommentera, men också högaktligen strunta i om det passar ens syften.
En insitution som Lagrådet är ingen vanlig remissinstans. Skall dess funktion och auktoritet behållas någorlunda intakt måste respekten vara mycket större än den som nu vederfars rådet. Akademiskt och retoriskt intressant i all ära, men det är ju när kritiken svider illa som Lagrådet gör som mest nytta. Det borde inte vara så svårt att ta till sig, om man har ett någorlunda upparbetat intresse för demokrati och rättssäkerhet.

Det amerikanska försvarsdepartementet vägrar dela med sig av bevis på misstänkta ryska krigsförbrytelser i Ukraina. Orsaken är att man befarar att det i förlängningen kan leda till att amerikaner skulle kunna ställas inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag, rapporterar New York Times.
Ja, medvetenheten om vad man har i sitt bagage verkar i alla fall vara hög. Den internationella politiken är och förblir smutsig.

Statskontoret är en av Sveriges äldsta myndigheter. Den arbetar med att analysera, utvärdera och följa upp den offentliga förvaltningen. Inte ens denna myndighet tycks gå fri från korruptionsmisstankar. Detta efter den kritik som JO riktar mot en riggad chefstillsättning. Myndighetens högste chef handplockade in en f.d arbetskamrat på en hög chefsposition.
Om inte ens Statskontoret med sina tunga uppdrag kan sopa framför egen dörr? Vad ska vi då tro om hur myndigheten fungerar i sin tilldelade roll? Tilltaget med det taffligt genomförda försöket att försöka ge sken av att leva upp till de formella reglerna, vad det verkar, med fullt understödd och på initiativ av den högste chefen. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att i alla fall misstänka att man inte direkt brinner på den myndigheten för att agera, inom sitt uppdrag, mot den typen av korruption? Eller är det kanske som vanligt bland de som drabbats av fartblindhet, att det här gäller alla andra, inte mig?