Samtidigt som den gick på på försäljningslistans andra plats bestämde jag mig. Jag hade varit lite tveksam till ytterligare en The Greatest Hits platta. Det var ju inte länge sedan den förra kom ut. Men en känsla inombords blev allt starkare. Den här får jag inte missa.

Fick tag på 3-CD varianten (som på marknadsföringsspråk kallas "Limited Edition Collectors Triple CD". Ja, jag känner mig utvald.

I samma stund som jag blir klar med en första genomlyssning ser jag att nu toppar den både den svenska och den lokala listan i Göteborg. Med all rätt kan jag konstatera.

Ingen som någonsin vickat på tårna och nynnat med i Brown Eyed Girl kan bli besviken över detta skivsläpp. Köp den!

Man hittar sina gamla favoriter i långa rader och får privilegiet att göra nya bekantskaper. Alternativa versioner, Them-låtar och duetter - allt finns där. Man känner glädjen att träffa en gammal bekant och kunna konstatera med tillfredsställelse att allt är sig likt - fast mycket bättre (hur det nu kan vara möjligt, men så är det).

Lätt som en plätt! Antagen (nu på rätt kurs också). Antagningsbevis nr 2 anländer med papperspost. Nödvändiga koder kom för några dagar sedan. Koderna krävs för registrering. Vilket också är avklarat nu. Har t.o.m skrivit ut ett kvitto på att jag klarat av registreringen. Man vet aldrig. Hämtat hem ett introduktionsbrev från den kursansvariga läraren. Såpass.

Då återstår bara en liten detalj - själva studierna. Ansökningsmomenten har krävt så mycket kraft att det inte har funnits tid att fokusera på något annat. Men nu, det känns nästan lite tomt. Inget krångel mer (fan trot). Alla frågetecken uträtade.

Nu börjar fas två!

Det värsta som kunde hända har inträffat! Total katastrof. Det som verkade så lovande.....

Även du min Brutus! Det var inte HON som stoppade undan mig. Det var han med ljuset! Det känns som en evighet sen, men det har kanske gått en vecka, vad vet jag? Det är svårt att orientera sig i ett totalt mörker och en närapå ljudlös tillvaro. Mitt på dagen hämtade han mig, utan förvarning. Jo, jag kanske borde jag ha anat ugglor i mossen. Det var en farlig aktivitet plötsligt. Granen bort. Ljusstakar, utebelysningar, krubban, innekollegorna, juldukar - allt väck. Det var inte alls likt dem. De brukar ju bara slöa framför TV:n på helgerna. Och nu så här...

Utan ett ord stoppade han ner mig i en av de där lila kassarna som brukade klirra så fint. Flugsvamparna åkte också med i ett nafs. Han brydde sig inte ens om att torka av oss. Vi var faktsikt genomvåta skall han veta!

Därefter totalt mörker. Det skumpade runt ett tag, sedan allt lugnt. Vi är nog inte kvar i huset, utan finns någon annan stans tror jag. Det gnisslar i bland hör jag. Folk som pratar lite lågmält. Men för det mesta stilla.

Det är konstigt vad man vänjer sig fort. Jag saknar redan julmusiken (tenorerna, ack ja), det lilla värmeljuset som brann framför mig. Fick mig att känna mig betydelsefull. Som om jag betydde något för dem. Jag kan till och med känna ett stick av sorg i hjärtat efter HENNE. Hon gjorde iallafall inget ont. Jag hörde faktiskt att hon påminde honom på slutet att han inte skulle glöma att tända "ljuset för tomten".

Nä, det är han med ljuset som är den största svikaren. Sopas bort bara. Det var alltså inte mer än såhär?

Idag anländer ett antagningsbevis från den aktuella högskolan. Jag har blivit antagen - Ja! Äntligen faller alla pusselbitar på....! Men vänta, vad står det om man läser noggrant?

Det är inte sant! Jag har blivit antagen till en helt främmande kurs. Något jag aldrig sökt. Kollar igen på studera.nu. Har jag skrivit fel kurskod? Är felet mitt?

Nädå, rätt ansökan - fel antagningsbevis. Jag skall tydligen läsa "Statistik med programvara", halvfart, dagtid.

Vid närmare studie av informationen på studera.nu kan man sluta sig till två saker:

1. Jag har fått den dispens jag sökt "från minst ett av de grundläggande kravet" - stort tack!

2. Min sökta kurskod 50696 - där jag kommit in 50596

Läget just nu (några få dagar innan kursstart och deadline för registrering) är att jag är en felskriven siffra från att allt till slut skall ordna sig. Jag skall givetvis försöka komma i kontakt med skolan och meddela det inträffade, så får vi se. 

Antagningsbesked 2 anländer elektroniskt. "Struken" - igen. Samma behörighetskrav som tidigare är inte heller denna gång uppfyllda. Hoppet står fortfarande dels till mitt överklagande och dels till min dispensansökan. Båda behandlas just nu på samma ställer tror jag. Den aktuella lokala högskolan. Samma skola som ställt in kurser, hänvisat till nya, hänvisat till efteranmälningsmöjligheter som inte finns, föreslagit ny anmälan som gör att jag tappar given dispens osv.

Förtröstan är kanske inte rätt ord just nu.

Charlotte Kalla gick rakt igenom TV-rutorna och in i allas hjärtan när hon krossade sin finländska motståndare i den tjeckiska svarta pisten. Vår nya svenska världsstjärna verkar lyckligtvis inte har några problem med sin nyvunna status. Värre verkar det vara med hemkommunens kommunalråd. Enligt uppgift bjöd han på kommunens skattepengar ner Kallas pappa till avslutningsdagen. Han har också lovat, på känt manér från vårt broderland i öster, att Charlotte Kalla "skall få en tomt."

I dagens Aftonbladet påstås han ha svarat på påståendet om att detta förfarande skulle vara olagligt med att: "bara om någon överklagar".

Ja, om man har ihjäl en person och ingen hittar kroppen, minskar ju risken för att bli dömd för mord. Men, det är ju fortfarande ett BROTT, eller hur? Jag kan göra fel, resonerar tydligen kommunalrådet, bara ingen upptäcker det och gör en anmälan=överklagar.

Det är synd om Charlotte Kalla att hon så snabbt hamnade i dåligt sällskap. Hon borde kunna få möjlighet att koncentrera sig på sin skidåkning och slippa bli inblandad i ett tvivelaktigt PR-trixande.

Ni har säkert sett den. Den "lustiga" reklamfilmen som snurrar runt på nätet med joggaren som sväljer en fluga. Vi ser sedan när joggaren kommer hem, tar av sig kläderna och ut ur baken på honom ploppar flugan fram igen. There´s always a way out - är budskapet och prylen man vill sälja på oss är (givetvis) en GPS.

Är det det som är en GPS vill åtminstone jag inte ha någon :-)

Bytte färgpatroner i min skrivare igår. Köpte nya på nätet.Original förstås. Till min stora glädje fick jag med en grön fotopåse från Miljöcentrum. Portot redan betalt. Det var bara att stoppa i de uttjänta patronerna och returnera dessa för återvinning. Smidigt och smärtfritt.

Det är så det måste fungera. Då kan man hysa lite hopp för framtiden när vardagsmiljöarbetet känns så rätt. All heder åt Ink Club och deras försäljning på nätet av skrivarpatroner.