I Sverige har politiker och tjänstemän värnat objektivitetsprincipen. Den har varit en bärande norm. I nuvarande regeringsform från 1975, som är en grundlag, står det att alla som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Idén är att beslut och verksamheter blir bättre om de vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Därför stadgar regeringsformen även att regeringen, inför beslut, ska inhämta upplysningar och yttranden från berörda myndigheter, och även från andra aktörer.

Nuvarande regering har återkommande kritiserats för att inte följa objektivitetsprincipen. Den har klandrats för att fatta beslut utan att först utreda frågor och för att fatta beslut som går emot rekommendationer från utredningar. Den har också kritiserats för att mörka information från myndigheter och för att vifta bort myndigheters och forskares slutsatser genom att kalla dem för åsikter.

Varför gör regeringen på detta viset? Varför backar den inte när expertmyndigheterna så unisont och med sådant eftertryck framhåller att beslutet inte är bra för berörda verksamheter?

Svaret är att beslutet i grunden inte är kulturpolitiskt utan förvaltningspolitiskt. Tidöpartierna vill nämligen minska antalet myndigheter. Det är det som är målet. Det stundande beslutet har ingenting med institutionernas verksamhet att göra. Den kan bli bättre eller sämre, dyrare eller billigare. Det spelar ingen roll. Därför behöver regeringen heller inga expertråd från verksamheten. Sådan kunskap riskerar att stå i vägen för det egentliga målet - att minska antalet myndigheter.

Regeringen är naturligtvis fri att fatta vilka beslut den vill, så länge den följer lag och grundlag. Men den spelar ett högt spel när den kringgår objektivitetsprincipen genom att göra både kommitté- och remissväsendet till tomma ritualer. Legitimiteten för dessa båda anrika institutioner riskerar att minska, och myndigheternas lojalitet till regeringen likaså.

Göran Sundström
professor och prefekt vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

En metafor för att beskriva hur en individ och/eller en grupp gradvis utsätts för negativa förändringar. På grund av den långsamma förändringen blir individen/gruppen inte medveten om att situationen försämras tills det är för sent. Till exempel en samhällsutveckling där rättigheter och friheter långsamt försvagas utan att någon reagerar.

Återkallande av medborgarskap. Ta in den meningen skriver Sofia Miriamsdotter i dagens Västerbottens Kuriren.

Vidare: Tänk också på hur gränserna flyttats de senaste åren, för vad som sägs men också för vad som görs. Hur migrationspolitiken stramats åt, hur lagar tillkommit, straff har skärpts. Tänk på hur återvändandecenter öppnats och att fler sätts i förvar.
På presskonferensen sades att endast personer med dubbla medborgarskap och som dömts för särskilt grov brottslighet som allvarligt skadat rikets intressen är aktuella för den nya lagstiftningen. Det påpekades också att det rör väldigt få personer. Ändå är det tydligen superviktigt och jättebråttom att få till stånd den nya lagen och utredningen går händelserna i förväg genom att påbörjas innan den grundlagsändring som är nödvändig för att kunna genomföra ett förslag om återkallande av medborgarskap är färdigbehandlad.

Hon skriver också: Ingen nämnde att medborgarskap är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna förutsätter helt enkelt medborgarskap för att de ska gälla. Mänskliga rättigheter är inget någon måste förtjäna, de ska finnas där utan särskild ansträngning.

Mirjamsdotter avslutar med att konstatera att den kommande förändringen gäller bara de andra. Vilka de andra är kan ändras över tid. Det kan gå fort, väldigt fort. Och när det väl händer kommer det att bli svårt att backa bandet.

Eller också kommer vi inte att tycka att det går fort, ens då? Bara fortsatt små steg som väl inte är så mycket att orda om? Man vill ju gärna välja vilken kulle man är beredd att dö på.

Genom att känna till principen kan vi undvika att bli kokta.