Det vi nu ska enas om - och det påbudet kommer från egentligen alla partier - är att vi måste rusta Sverige starkt militärt och hissa flaggan så ofta vi kan.
Men det är inte mitt Sverige. Mitt Sverige är - eller var eller kan åter bli - ett land där den sociala tryggheten och därmed också den frihet som också är ett slags frimodighet kommer överst i värdehierarkin. Det jag älskar mest med detta land är den oerhörda ansträngning som i ett sekel pågick för att skapa ett tryggt och jämlikt land - ett arbete som måste återupptas och fortsätta.

Göran Greider

https://www.dalademokraten.se/2025-06-06/du-skall-alska-ditt-land-sa-mycket-som-ditt-land-alskar-dig/

För att skydda oss i den nya, opålitliga informationsomgivningen krävs seriös journalistisk faktagranskning. Opinionsledare och politiker har ett stort ansvar för att inte underminera detta. De har ett ansvar att inte politisera fakta och beskriva kunskap som åsikter, att inte anklaga journalister för partiskhet enbart för att de förmedlar obekväma sanningar och att inte jämställa granskande journalistik med propaganda. Det må vara en effektiv politisk strategi att utmåla seriös faktagranskning som partisk, men det är en strategi som hotar fundamentet för demokratin: kunskapen.

Utan kunskap kan inte väljarna utföra sitt grundläggande uppdrag att hålla politiker ansvariga för den förda politiken och att ge mandat för framtida politik. Utan kunskap kan vi inte hantera samhällsproblem, pandemier och klimatförändringar. Och utan kunskap står vi skyddslösa när anti-demokratiska aktörer använder sig av propaganda för att splittra samhället, fördjupa faktaoenigheten och sprida bilden av demokratin som dysfunktionell. Den dramatiska utvecklingen i USA illustrerar alltför väl vad som står på spel.

Åsa Wikforss
Professor i teoretisk filosofi
kulturdebatt@dn.se

https://etidning.dn.se/shared/article/mediernas-uppgift-ar-inte-att-vara-neutrala-utan-objektiva/vCP7sAWc

Nu lanseras tanken på ett Sverigehus. Eftersom inspirationen och nu uppdragsgivarministern kommer från partier som håller nationalismtanken högt, krävs det inte någon raketforskning för att ana uppsåtet. Inte något behov eller brist som styr här inte. Högst troligt är det helt andra signalvärden som skall uttryckas. Om det sedan är bostadsministerns namn som kommer att fästas på typgodkännandet eller kanske blir det en ny stavning som kommer att bli slutproduktens kännetecken, det får framtiden utvisa.

https://etidning.dn.se/shared/article/kulturkriget-gar-vidare-passar-vi-in-i-sd-s-vision/KlqsOF6R

Generellt sett finns det en bred konsensus inom kriminologisk forskning - både nationellt och internationellt - om att hårdare straff har en begränsad effekt på brottsligheten som helhet.

Ändå bara fortsätter det att matas på med sådana förslag. Nu senast från Rikspolischefen i en utredning inför kommande lagstiftning med uteslutande straffskärpningar. Hela reformen väntas leda till 16 000 fler fängelseår till en kostnad av 16,3 miljarder kronor.

Är det bara inom skolans värld som vi numera kan förvänta oss vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?

Etnologer har länge talat om Sverige som ett konsensusland, och det gäller fortfarande. Vi måste ta fasta på att vi inte är ett splittrat land och att våra likheter är oändligt många fler än våra olikheter. I den omvärldsosäkerhet som råder är vår mentalitet en del av totalförsvaret. Trump och hans sluggerartade hejdukar tvingar på oss sina världsbilder. Utan avbrott exponeras vi för den amerikanska verklighetsbeskrivningen och tvingas förhålla oss till den. Och sakta riskerar den bild som kablas ut från Vita huset att etsas fast i våra medvetanden. Retoriken kretsar kring splittring, söndring och uppluckring, när vi i stället skulle kunna hävda att det rakt motsatta gäller i vårt land. Att det pågår ett kulturkrig är uppenbart, och ett sådant handlar om konkurrerande verklighetsbeskrivningar, sanningsanspråk och berättelser om sakernas tillstånd. Nu får vi inte ge efter för det narrativ som kommer från auktoritärt håll.

Sverige är djupt förankrat i den västerländska, liberala demokratin med de tillhörande månghundraåriga värderingarna om frihet, jämlikhet och broderskap. Vi måste se denna styrka och inte låta autokraters verklighetsbeskrivningar äta sig in i samhällskroppen. Mentalitet är motstånd, och sättet att möta framtiden är att värna den ideologiska gemenskap som vi är del av. Vi får inte ta vår låga grad av polarisering för given utan se och inse styrkan i våra gemensamma värderingar. Vi måste helt enkelt reflektera över kraften i vårt lands sammanhållna mentalitet och ta befälet över vår eget narrativ.

Lars Strannega?rd
Professor och rektor vid Handelsho?gskolan i Stockholm.
kulturdebatt@dn.se

Femton. Nä, fjorton ropas det efter. Då säger vi tretton, lite oroligt. För vi är väl värst? Tuffast med de hårda handskarna. Bara nu inget säger tolv, för då måste vi ju säga elva?
Dödsstraff sades ju vara en röd linje. Var går den röda linjen här? Man borde ju kunna omhänderta nyfödda på BB var ju ett annat bud tidigare. Antar att det landar där någonstans. Rätt snart, är jag rädd om de här överbuden fortsätter att hagla. Valrörelsen brukar ha den effekten. Vem skall slå klubban i bordet?

Helst inget bistånd, inga flyktingar, absolut inte, men gärna att vi betalar dom därborta, så vi slipper undan. Säg det som inte kan köpas med pengar. Men att ändra våra levnadsvanor, absolut inte. Är ju smidigt om andra gör det nödvändiga som de måste plus lite till (som vi betalar). Fiffigt va?

https://etidning.dn.se/shared/article/klimatrad-kritiserar-sveriges-position-valdigt-riskabelt/xnQf-GTo

Nästan 10 000 barn lever i hemlöshet i Sverige, enligt Sveriges Stadsmissioners definition.

Not. Socialstyrelsens definition av hemlöshet inkluderar fyra boendesituationer: Akut hemlöshet, boende på institution eller kategoriboende, långsiktiga boendelösningar samt eget ordnat kortsiktigt boende. Enligt deras siffra från 2024 var minst 9 400 barn hemlösa.

Sveriges stadsmissioner breddar begreppet med dold/strukturell hemlöshet. Med detta menar man människor som saknar ett tryggt och långsiktigt boende, men som inte får det stöd de har rätt till eller behöver från samhället och därmed inte syns i Socialstyrelsens hemlöshetsstatistik.

Källa: Socialstyrelsen, Sveriges stadsmissioner, TT, Omni