I Sverige har politiker och tjänstemän värnat objektivitetsprincipen. Den har varit en bärande norm. I nuvarande regeringsform från 1975, som är en grundlag, står det att alla som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Idén är att beslut och verksamheter blir bättre om de vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Därför stadgar regeringsformen även att regeringen, inför beslut, ska inhämta upplysningar och yttranden från berörda myndigheter, och även från andra aktörer.

Nuvarande regering har återkommande kritiserats för att inte följa objektivitetsprincipen. Den har klandrats för att fatta beslut utan att först utreda frågor och för att fatta beslut som går emot rekommendationer från utredningar. Den har också kritiserats för att mörka information från myndigheter och för att vifta bort myndigheters och forskares slutsatser genom att kalla dem för åsikter.

Varför gör regeringen på detta viset? Varför backar den inte när expertmyndigheterna så unisont och med sådant eftertryck framhåller att beslutet inte är bra för berörda verksamheter?

Svaret är att beslutet i grunden inte är kulturpolitiskt utan förvaltningspolitiskt. Tidöpartierna vill nämligen minska antalet myndigheter. Det är det som är målet. Det stundande beslutet har ingenting med institutionernas verksamhet att göra. Den kan bli bättre eller sämre, dyrare eller billigare. Det spelar ingen roll. Därför behöver regeringen heller inga expertråd från verksamheten. Sådan kunskap riskerar att stå i vägen för det egentliga målet - att minska antalet myndigheter.

Regeringen är naturligtvis fri att fatta vilka beslut den vill, så länge den följer lag och grundlag. Men den spelar ett högt spel när den kringgår objektivitetsprincipen genom att göra både kommitté- och remissväsendet till tomma ritualer. Legitimiteten för dessa båda anrika institutioner riskerar att minska, och myndigheternas lojalitet till regeringen likaså.

Göran Sundström
professor och prefekt vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Generellt sett finns det en bred konsensus inom kriminologisk forskning - både nationellt och internationellt - om att hårdare straff har en begränsad effekt på brottsligheten som helhet.Ändå bara fortsätter det att matas på med sådana förslag. Nu se...

Etnologer har länge talat om Sverige som ett konsensusland, och det gäller fortfarande. Vi måste ta fasta på att vi inte är ett splittrat land och att våra likheter är oändligt många fler än våra olikheter. I den omvärldsosäkerhet som råder är vår me...

Femton. Nä, fjorton ropas det efter. Då säger vi tretton, lite oroligt. För vi är väl värst? Tuffast med de hårda handskarna. Bara nu inget säger tolv, för då måste vi ju säga elva? Dödsstraff sades ju vara en röd linje. Var går den röda linjen här?...

Helst inget bistånd, inga flyktingar, absolut inte, men gärna att vi betalar dom därborta, så vi slipper undan. Säg det som inte kan köpas med pengar. Men att ändra våra levnadsvanor, absolut inte. Är ju smidigt om andra gör det nödvändiga som de mås...

Nästan 10 000 barn lever i hemlöshet i Sverige, enligt Sveriges Stadsmissioners definition. Not. Socialstyrelsens definition av hemlöshet inkluderar fyra boendesituationer: Akut hemlöshet, boende på institution eller kategoriboende, långsiktiga bo...