Den 1 jan 2020 blev Barnkonventionen svensk lag. ”Vi måste lyssna på barnen”.
År 2025 aviseras hemlig avlyssning av barn. Nya perspektiv!

Sedan mars 2023 har de äkta makarna dels innehaft en tjänst som inom koncernledningen för SAAB (Group Gorvernment Affairs) och dels som ställföreträdande nationell säkerhetsrådgivare. Försvarsindustri och regeringskansli. Toppjobb på var sitt håll, minst sagt.
Nu, när det blåst kring den nationella säkerhetsrådgivaren och denne tvingats bort, först nu tycker SAAB att det finns en risk för något slags intressekonflikt (SAAB:s formulering). Inte tidigare då, frågar sig vän av ordning. Skillnaden kan tyckas marginell?
Sen kan man ju tycka att det främst vore ett problem som Regeringskansliet varit observant på. Men tydligen har det inte stuckit i ögonen. Vad det kan betyda överlåter jag till andra att bedöma. Om jävssituationer riskerar att att uppstå frekevent, blir ju möjligheterna att utföra arbetet mycket svårare. Knepigt ändå att det är SAAB som reagerar, om än sent kanske, och försöker skyddda det offentliga från en mycket tänkbar jävssituation. Vad sedan den nya titeln Senior rådgivare i praktiken utgör för skillnad är ju en annan fråga.
Även Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt tycker det är märkligt att Regeringskansliet tydligen inte ansett att det förelegat något anmärkningsvärt i sakernas tillstånd.
Om man vill vara elak, och har lyssnat till den politiska oppositionen, så tycks ju ingen riktigt ha vetat vad de 70 personerna som rekryterats till den nationella säkerhetsrådgivarens kansli har pysslat med. Nu har oppositionen kanske fått någon slags ledtråd; det kan i alla fall ha med SAAB att göra. Mycket tyder på det.

Vad brukar det betyda när man provar en sak och man inte får det förväntade resultatet? Man kanske provar igen, och skruvar upp dosen. Hoppas på bättre resultat, kanske. Men om dessa ändå uteblir?
Att använda samma metod, gång på gång, utan att få ett förväntat resultat kan nog bara betyda en sak. För som någon klok människa sa; om man bara har en hammare ser alla problem ut som en spik.
Vore förmätet att påstå att det finns enkla lösningar på kriminalitet, av olika slag. Frågans lösning har nog gäckat mänskligheten under avsevärd tid. Svaret ligger väl där någonstans; det är ett mångfasetterat problem som kräver många olika lösningar. Forskningen, en enad sådan vad man kan förstå, har iallafall sedan länge bestämt påstått att hårdare straff inte får den effekt man hoppas på. Om den effekten är minskad kriminalitet. Den som levererar det budskapet tror kanske att hen har slagit huvudet på spiken. Tyvärr är det då med sitt enda verktyg i lådan.

Eller svågerpolitik, eller vänskapskorruption. Kärt barn har många namn. Lite märkligt att kritiken endast verkar våga sig riktigt upp till ytan när det redan gått över styr? Om det fungerar utan genomklappningar, tycks det finnas en förmåga att blunda, åtminstone med det ena ögat.
Det lär nog aldrig bli möjligt att bli kvitt företeelsen om inte omgivningen har kurage nog att reagera med kraft redan när det är på väg att inträffa. Inom den gemensamma sektorn finns ett antal regler och principer som ska motverkar detta, även om det görs kreativa försök att runda dessa. När det inte ens sätts upp en lapp i receptionen över helgen, ja då borde alla varningslampor ha blinkat och lyst ilsket tvärrött!

Jag har slutat uppdatera mina Meta-flöden. Vill inte bidra, genom mitt innehållsskapande, till den omsvängning techjättarna gjort och börjat smöra den nytilltädde presidenten. Plattformen X slutade jag använda tidigare, av samma uppenbara skäl.
Inte raderat kontona ännu. Provar till att börja med, att som många sedan länge använt de sociala medierna, bara för att (nyfiket) kika in.
Är ju f ö jättesvårt att vara konsekvent, för att inte säga näst intill omöjlig. Jag skulle inte drömma om att köpa Marabou med den vetskap jag har bibringats om ägarbolaget som fortsätter sin verksamhet i Ryssland, trots det vedervärdiga anfallskriget mot Ukraina. Men alla andra ologiskheter, omedvetna eler ej, som man gör sig skyldig till. Har inte superkoll på vilka andra bolag som också borde ingå i min köpbojkott, för att leva upp till, åtminstone, någon slags Ukrainakonsekvens.
Men, låt gå för det lilla som man ändå kan göra. Alla kan göra något, typ.
Finns luckor i mitt Meta-användande. WhatsApp är svårare att komma runt, även om det finns bra alternativ som gör samma sak; Signal. Men, eftersom det handlar om kommunikation med mer närstående, är det många som skall komma till samma ståndpunkt som jag, och där är vi ännu inte.
Jag brottas också med mitt förhållande till Google, både mjukvarumässiga uppdateringar på Maps och deras smarta applikationer samt högtalare och skärm som alltjämt får tjänstgöra.
Som alternativ till X finns både Bluesky och Mastodont, och till Instagram heter ett alternativ Pixelfed. Jag har konton till samtliga alternativ, och har så smått börjat använda dem.

När jag läser om hur Aktuellt-redaktionen tänkte gällande den s.k hälsning som blivit omdiskuterad, är jag glad att över mitt tidigare ställningstagande att undvika detta program.
Man hade först avsikten att ha en debatt med företrädare; för och emot. Bjöd in Aftonbladets chefsredaktör Karin Pettersson, som tackade nej till det infantila upplägget (mitt ordval).
Hon föreslog istället en fördjupad diskussion med en expert på den typen av meningsyttringar, vilket tydligen också blev resultatet.
När man sedan sett den rika floran av polariserande texter, vars enda syftet är att provocera ännu mer i det pågående kulturkriget, kan man vara tacksam för hennes klarsynt rakryggade hållning. En ytterligare exponering även Public Service hade inte tjänat något fördjupande syfte. Snarare bara spätt på den aningslösa ytlighet som kulturkrigarna försöker sprida vida omkring.

Måndagen den 20 januari 2025