SVT har sett det uppenbara behovet att starta Verifieringshjälpen. Nu senast uppmärksammade de två riksdagsmän som spred icke-korrekta uppgifter om sambandet mellan påstådda rivna dammar och väderkatastrofen i Valencia.
Under presidentvalskampanjen i USA och debatten mellan kandidaterna hade det sändande TV-bolaget en faktakontroll live. Behovet ansågs uppenbart och utfallet var såklart skrämmande. För att inte tala om det hisnande antal dokumenterade lögner som en av kandidaterna presterat under sin tidigare presidentperiod.
Jag har med all säkerhet sett min sista partiledardebatt. Men ett tips och en önskan i all välmening är att åtminstonde public-service TV, om de får finnas kvar i sin nuvarande form, går vidare på den inslagna vägen och följer det goda exemplet från USA. Behovet är näst intill lika stort här, och kommer nog inom en inte allt för avlägsen framtid, att nå upp till motsvarande förfärande höjder som exemplen ovan visar. Faktakolla live därför allt som sägs av centrala makthavare, hur litet och oanseligt sammanhanget än kan tyckas vara. Möjligen finns en chans att det sker någon form av självsanering, åtminstonde i sådana sammanhang. Annars är jag rädd att det ohämmade beteendet att fritt ta sig rätten till att sprida icke-korrekta faktapåståenden kommer att sprida sig fritt nedåt i det politiska systemet.

Vi har gått från en uppslutning kring kollektiva lösningar till förmån för allas bästa möjliga, till var och en reder sig själv. Under gäckmantel (ingen felskrivning) av valfrihet. Kanske uppgivenheten inför hur vi upplever resultatet av denna förskjutning har lett till att egoismen och självcentreringen blivit ännu mer dominerande?
I spåren, eller kanske mer troligt, som en ren logisk följd, har det blivit uppenbart hur politisk makt korrumperar. Makt tycks betyda allt, inga allianser är längre otänkbara. Maktspelet följer sin egen dramaturgi, och trotsar både logik och sans. Om makten dessutom, i samspel med andra icke valbara starka intressen, används endast som en kortsiktig payback-språngbräda, är det lätt att bli uppgiven och cynisk.

(Citatet är Björn Wimans, DN, i en krönika om konsekvenserna av det amerikanska valet.)