Den internationella domstolen (ICJ), det internationella samfundets viktigaste juridiska organ, lämnade den 19 juli ett 80 sidor långt rådgivande yttrande om den israeliska ockupationen av ­palestinska områden (OPT). Domstolen anser att palestinierna har en rätt till självbestämmande inklusive att bilda en egen stat; att Israel annekterar stora delar av Västbanken i strid med FN-stadgans våldsförbud; att palestinier systematiskt diskrimineras; att Israels fortsatta närvaro på ockuperade områden är olaglig och måste upphöra så snart som möjligt; att Israel är skyldig att evakuera alla israeliska bosättare från OPT; samt att Israel ska lämna ersättning och annan gott­görelse för skada.

Internationella domstolens omfattande och djuplodande yttrande har auktoritativt visat att den israeliska politiken på ockuperat område i grunden strider mot folkrätten. Att också dess krigföring på Gaza på många sätt strider mot folkrätten styrks av att Internationella brottmålsdomstolens åklagare anklagar Netanyahu och försvarsminister Gallant för krigs­förbrytelser och brott mot mänsklig­heten, av ICJ:s provisoriska beslut i målet Sydafrika/Israel, liksom av otaliga rapporter från FN, andra organisationer och medier.

Allt detta har betydelse också för tredje stater, som Sverige. ICJ fann i sitt yttrande att stater inte får hjälpa Israel att upprätthålla sin illegala närvaro och att alla stater ska verka för att undanröja hinder för det palestinska folkets rätt till självbestämmande. Dessutom har alla stater en skyldighet att försöka säkerställa att Israel efterlever den internationella humanitära rätten i Genèvekonventionerna.

Ove Bring, professor emeritus i internationell rätt
Per Cramér, professor i internationell rätt
Markus Gunneflo, docent i folkrätt
Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt
Pål Wrange, professor i folkrätt


https://etidning.dn.se/shared/article/sverige-maste-utkrava-ansvar-aven-av-israel/noACQ4mJ

Social tillit slogs fast i en rapport från Nordiska ministerrådet 2017 (Tillit - det nordiska guldet) som en avgörande framgångsfaktor. Något som särskiljde de nordiska länderna från övriga. Det s k samhällskontraktet bygger på den grad av tillit som medborgarna känner. Hög grad av tillit kan mätas i samhällsekonomiska termer.

"Vad gäller statens roll har forskningen framför allt pekat på upplevd rättvisa i samhällsinstitutionernas agerande samt låg grad av korruption, särskilt under de senaste årtiondena. En annan viktig faktor är en generell välfärdsstat som motverkat skapandet av underklasser i samhället. Att staten också eftersträvat att höja utbildningsnivån i befolkningen har haft positiv betydelse i sammanhanget."

Omvänt är det kanske inte svårt att räkna ut vad som händer om de faktorer som bygger tiilit inte längre är för handen? Om samhällsinstitutionernas utjämnande funktion inte längre är märkbar och dessa gradvis nedmonteras, om korruptionen tilltar, om skolan inte längre varken lever upp till sitt kompensatoriska uppdrag och inte heller erbjuder lika möjligheter för alla och om de ekonomiska klyftorna i samhället hela tiden ökar?

Rapporten baserar sig på utvecklingen fram till 2017. Utvecklingen i Sverige för den gemensamma sektorn följer nog ingen tillitsbyggande kurva för den efterföljande tiden.

”Det är svårt att föreställa sig samhällsmodeller som de nordiska om inte medborgarna litar på att andra medborgare också, genom skattesystemet, bidrar till samhällsekonomin samt att myndigheterna hanterar medlen på ett rättvist och effektivt sätt fritt från korruption. Frågan är om inte de nordiska samhällena har mer att förlora på minskad social tillit jämfört med andra länder."

Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn gråter ut i DN idag. ”Avregleringen har gått för lång” säger han om SJ och järnvägen. ”Lekstuga för okunniga politiker” fortsätter han och avslutar med att det är skillnad på att driva järnväg och frisersalong eller restaurang.

Jaha?
Det fanns de som för de 35-år sedan, vilken är den tidsram som Adelsohn hänvisar till, visste att berätta detta redan då. Men i den näst intill religiösa väckelstämning som han och hans själsfränder (ingen nämnd och ingen glömd) då befann sig i och drev igenom tankarna på New Public Management, var det inte politiskt opportunt att lyssa. Men nu passar det att krypa till korset. När raset är ett faktum.

Är väl bra att (även) politiker kan ändra sig, invänder kanske någon?
Ännu bättre vore det om de alltid drevs av andra prioriteringar än att gynna de få, på de mångas bekostnad. Vad har inte bara förfallet inom järnvägen kostat i tid och pengar för den breda allmänheten. Och den hisnande kostnad som nu räknas fram för att möjligen reda i den röra som privatiseringens vänner åstadkommit?

Adelsohns ”avbön” gäller förstås bara järnvägen, som han möjligen har lite djupare intresse för? Vi andra ser ju samma avskräckande spår inom många fler områden av den gemensamma sektorn. Man kan betacka sig för dyligt gnäll, om man inte är beredd att ta avstånd från hela det tankegods som drivit den utveckling, och vars resultat vi nu skördar.

Mittokratin är en organisation där alltmer makt och resurser samlas i mitten, ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen. Några konkreta uttryck för detta är:

- ett växande antal chefer samt stöd- och stabsfunktioner,

- fler mer kompetenta och professionella administratörer som dominerar organisationens agenda,

- att administrativ kompetens premieras högre än kompetens i kärnverksamheten vid rekrytering till ledande poster,

- samt att fokus ligger på att spegla omvärlden.

Johan Alvehus, professor i tjänstevetenskap, Lunds universitet
Gustaf Kastberg Weichselberger, professor i offentlig förvaltning, Göteborgs universitet

https://www.dn.se/debatt/valkommen-till-mittokratin-npms-oheliga-eftertradare/

Med nuvarande takt tar det 350 år att byta ut alla uttjänta ledningsstolpar och kontaktledningar utmed den svenska järnvägen - en av världens mest avreglerade.

Det blev ju bra?

Avreglering och upphackat konkurrensutsatt ansvar för gemensamma angelägenheter/nödvändigheter verkar vara en modell som håller streck. Eller?

Som många redan konstaterat; vi missar klimatmålen till 2035. Nu finns det även besked från högsta ort, som bekräftar detta. Trots att man svävat på målet tidigare.
Att den minskade reduktionsplikten (som är ett av skälen till missen) kördes fram som en valvinnare var uppenbart. Därefter har valforskare konstaterat att bensinpriserna inte blev den valvinnare man hoppats på.
Så kontentan är att miljön kastades under bussen för att vinna valet och att detta i dubbel bemärkelse var en allvarlig missbedömning. Flera rapporten pekar på att svenska folket tvärtom i själva verket är beredda till uppoffringar för att vända den katastrofala miljöutvecklingen.
Om inte EU kraftigt markerar mot Sveriges medvetna struntande i miljömålen (som kan jämställas med lag) förlorar även den politiska instansen sitt förtroende.

Många var förberedda på att det här skulle bli nationalismens stora sommar, men i stället har ytterhögern backat i dussintals länder, samtidigt som hundratusentals demonstrerat mot nationalister, från München och Budapest till Taipei och Tel Aviv.

Martin Gelin
martin.gelin@dn.se

https://etidning.dn.se/shared/article/martin-gelin-demokratin-ar-djupt-underskattad-som-politiskt-/0MJAxNhH

De som ropar om att public service inte bidrar till yttrandefriheten pratar Orwellskt nyspråk. 
I världen där allt är tvärtom innebär strypta medier och medborgare som inte längre är upplysta någonting gott ? ty i den skruvade världen slås det fast att ?okunnighet är styrka?.

Nu kan vi inte längre låta oss luras. Krafterna bakom attackerna mot medierna vill inte ha yttrandefrihet. De kan inte längre få utrymme och skatte­medel för sin verksamhet.

Det är ett demokratiskt självskadebeteende som måste upphöra. Vi har alla en plikt att agera. Vad kan vi då göra?

Vi kan tala väl om journalister. De arbetar på vårt uppdrag. Vi kan sponsra kvalitativa nyhetsmedier med så många prenumerationer som vi har råd med.

Den dag de inte finns kommer vi inte att kunna tygla de antidemokratiska krafterna längre. Den dagen handlar det om dig och mig. Den dagen handlar det om våra grundläggande fri- och rättigheter ? och vår trygghet.

Anette Novak
Journalist, tidigare vd och medieutredare
kulturdebatt@dn.se