Vi har grundlagar av ett skäl. De reglerar något som är extra viktigt, förmodligen avgörande för vår demokrati, som vi känner den. Yttrandefrihetsgrundlagen är en sådan. Tillämpningen sköts av domstolar. Inte av sittande regeringar, oavsett kulör (än så länge i alla fall).
Att ge upp försvaret från den högsta verkställande politiska makten av grundlagar för att det möjligen skulle försvåra dagsaktuella politiska frågor eller för den delen att påven (!) och ett antal stater som gjort sig kända för att inte direkt förespråka demokrati kritiserar vårt synsätt, trodde man inte. Men där är vi nu alltså. Det sluttande planet känns inte alls behagligt.