Den offentliga sektorns ökande admini­stration är ett växande fenomen - i högst konkret bemärkelse. Just nu ­debatteras det inom polisen, men detta är bara ett symtom på en mer djup­gående förändring.
Vi ser en framväxande kader av en ny sorts administratörer med yrkesbeteckningar som utvecklingsledare, kommunikatörer, hr-strateger, planerare, it-strateger och så vidare.
Och naturligtvis kan inte en strateg jobba med triviala arbetsuppgifter - dessa skjuts i stället neråt i organisa­tionen, mot kärnverksamhetens yrkesutövare. Vi får inte glömma att en fungerande organisation kräver viss administration. Men som stats­vetaren Patrik Hall har konstaterat är det i första hand de mer avancerade typerna som ökar. Enkel administration tycks inte lika populärt, även om det kanske är det som framför allt behövs.
En central observation är alltså att det har skett en förskjutning i vem som admini­strerar och vad de gör. Det som pågår i offentlig sektor är en elevering, en upphöjning, av administrativt arbete: De administrativa yrkes­utövarna strävar mot mer avancerade arbets­uppgifter av strategisk och över­gripande karaktär, samtidigt som de avhänder sig mer triviala uppgifter.

Johan Alvehus, professor i tjänstevetenskap, Lunds universitet
Gustaf Kastberg Weichselberger, professor i offentlig förvaltning, Göteborgs universitet

https://www.dn.se/debatt/varning-for-strategerna-som-slipper-gora-jobbet/

Förnimmar ändå en känsla av hopp och tilförsikt när jag läser om den franske ekonomen (professor i ekonomi) Thomas Pikettys nya bok. I den talar han om kopplingen mellan ekonomiska rättvisa, höga skatter för de rikaste, hög utbildningsnivå och ekonomiskt välstånd. Jo, det finns enligt Piketty inga motsatser mellan höga skatter och ekonomiskt välstånd för ett land.
Tydligen satsas inte heller längre på utbildning i större utsträckning, räknat per kapita, än vad vi gjorde för 30 års sedan. Förödande enligt Piketty. Och det känns inte alls svårt att både instämma i och begripa riktigt på djupet. Hur kan vi låta detta ske?
Utan att fastna i de dagsaktuella debattfrågorna känns det så befriande med någon som förmår höja sin blick och försöka se de lite större sammanhangen. När man läser om någon som anvisar ett lite större och mer långsiktigt mål och principiell diskussion än bensinpriset vid pump inser man hur mycket det saknas i vår politiska närhet och vardag.