Lögnen är det nya svarta. Jag har skrivit om det förut, och historien upprepar sig. Nu är det en högt uppsatt politisk tjänsteman på riksplanet. Väl medveten om det han gör inte är ok, men det struntar han i. Har säkert något att göra med vurmandet för personlig valfrihet killgissar jag. Påkommen med detta blåjuger han, vilket han senare, efter en tid, upprepar igen. En gång är ingen gång, två gånger en…?
Nu med det nya fina titeln på plats är det dock på sin plats med en pudel i samband med det godkända strafföreläggandet. En belastning som skall sopas under mattan. Några verbala piruetter till försvar och sedan hoppas på att det blåser över.
Den som är utan skuld kastar första stenen, vilket härmed är gjort (även om jag nog inte hann först).